Mitt 2008...

Nu ska vi snart ringa ut 2008...och välkomna 2009. Det har varit ett blandat år... Började med mammaledighet och hundkaos...Årets julklapp 2007 a´la Tino lämnade kiss och bajsfläckarp på varenda matta i hela huset... Sen blev jag ju en "ärbar" kvinna... och fick två bröllopsdagar...(en upplevd på W´s födelsedag i Värmdö kyrka och så den officiella, på Layan Bech i Thailand.. Det blev en fantastisk upplevelse på andra sidan jorden..

Sen kom en sommar i renoveringens tecken. Herregud! När jag tänker på sommaren 2008 ser jag bara det randiga partytältet som stod uppställt hela sommaren som skydd för verktyg, brädor, skruv och gud vet allt... Ser Alcro färgburkar, målarpenslar, altanräcken, hängrännor, altanpelare..och däremellan en mängd sommarblommor i en mängd dyrinköpta krukor...(till ingen nytta)... Sommaren avrundades med en hysterisk resa på egen hand med hund och ungar upp till norr...med nerspydd bil redan i Uppsala trakten..*puhh* men ledde till en skön paus då jag fick tid till eftertanke och reflektion i midnattssolens sommarvärme. Och där och då tog också hundsagan slut...(tack och lov att vi tog vårt förnuft till fånga..) Och så Gotland på det... medeltidsveckan med sina brända mandlar, svärdsmidare, tornerspel och kanderade äpplen... sköna timmar vid andlöst vackra Norsta Auren och en flykt från den kommande vardagen.

Sen började verkligheten igen då jag började jobba i augusti/september... och det var full fart från dag ett... Kan inte förstå att det är 4 månader sedan nu! Och det kändes rätt på en gång med nya tjänsten och nya kollegorna! Även om det varit en del motarbetning och missunnsamhet som stal en del energi, så kan jag idag blicka tillbaka och förstå vad det gett mig...nya insikter och förståelser...både för mig själv och andra... och jag förstår nu att det som faktiskt ligger bakom saker och ting inte alltid behöver vara det som syns...

Har också kommit igång med träningen och tagit tag i vikten rejält...vilket det kommer bli en definitiv fortsättning på under nästa år.

Blev en del tuffa och skrämmande upplevelser som uppsägningarna på jobbet och det var också en jobbig tid i höstas när jag och A hade våran 12-års kris (enligt terapeuten har man en sån..*ler*) Och att gå i familjeterapi var verkligen nyttigt! Och häftigt! Vilken grej! Framförallt för att få insikter om hur jag själv agerar och hur det beteendet speglar av sig i sin partners beteende... och att man aldrig kan förändra andra...men om man ändrar små saker hos sig själv...eller snarare hur man tänker om den andra....så får det den andra att ändras... och...det funkar faktiskt! Hur coolt som helst! Och ur krisen kom jag och A starkare än någonsin....


Och idag..den 30/12 2008 firar mamma och pappa 30-årig bröllopsdag...och det känns ju då såklart extra starkt att det finns hopp om kärleken. Visst har de sitt gnabb och tjafsande...varje dag är långt ifrån rosenröd... rätt många...ja, de allra flesta faktiskt... är rätt slentrianmässiga och inte så underbart kärleksfulla.. Men det finns någonting där ändå. Det som inte syns utanpå... en gemenskap...ett partnerskap...en historia... en sammanväxning...som två skott på samma gren...på samma 30 åriga träd...

Sen har vi också tagit en del beslut 2008 som kommer följa med oss in i 2009...som att flytta igen... och husförsäljningen som fortfarande inte är klar... vi flyttar ju andra veckan på det nya året. Och då kommer gamla huset stå tyst och tomt... och kommer såklart att kosta oss onödiga kronor varje månad.. och det känns väl sådär.. men det finns väl ett syfte med allt... att man inte ska ta saker och ting för givet...utan vara tacksam för det man har... "Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket"... hoppas vi slipper förlora något stort och viktigt...*suck*
Sen ska ju lillebror börja förskolan och då är den här föräldraledigheten definitivt över... det känns som en epok som går i graven. Men det kommer också bli bra...

Hur som helst...ser fram emot 2009... det känns som ett bra år... Känns just nu inte som om det kommer bli ett förändringens år på samma sätt som 2008 varit... snarare tvärtom. Mer som ett "mellan-år" då man får chans att förvalta det som byggts upp...får tid att landa förra årets förändringar och får tid för reflektion och eftertanke... (fast...jag är ju i och för sig en person som alltid skapar förändringar om det blir för stilla...så helt säker kan jag såklart inte vara att det blir ett "stilla" år..*blink*)

Nyårslöften: Sluta röka har jag redan gjort (för en massa år sen)...börjat träna likaså.... Men däremot finns en hel del andra svåra grejer att lova sig själv...
Bland annat har jag lovat mig själv att fortsätta ta hand om mig själv, att fortsätta träna och äta rätt...för att få energi till mina medmänniskor och för att må bra inuti (och inte ha kroppsfixering som första mål)....ska ge mig själv egen tid och vara snällare mot mig själv, berömma mig själv mer för mina framgångar och för den jag är...inte bara för det jag gör. Jag är bra precis som jag är! Jag kommer inte döma mig själv för hårt för det jag inte lyckas lika bra med...eller för det jag inte är! Och sen ska jag börja tänka annorlunda om andra människor. Hela tiden ha med tankegångarna i "Att välja glädje" som en påminnelse hur jag ska tänka, känna och agera... Ska vara mer generös mot A... älska honom ännu mer...tänka ännu mer kärleksfullt och se på honom utifrån den han är...och vad han har...istället för den han inte är men som jag skulle vilja att han vore... (Det går ju aldrig att förändra andra)... Kommer se varje möte och varje händelse under året, (både de som är mer eller mindre positiva), som någonting som faktiskt tillför och berikar mitt liv...istället för att välja att se det negativa och svåra...

Årets bokrekommendationer: "Att välja glädje" (Kay Pollack), "KBT akuten" (Maria Farm)....

Med det önskar jag ett Gott Nytt År!!!

Hemvändar bakis....

Idag mår man som man förtjänar...
*trött och bakis* Jag och A körde en hemvändar krogrunda igår och det blev en hel del goda drinkar, en massa kramar och hejande på gamla bekanta, en massa röj på dansgolvet till gamla favoritlåtar...så timmen blev sen och såklart avrundade vi åxå med ett äckligt skrovmål från Max ovanpå det...(Lite kuriosa: I Luleå gäller såklart bara Max...Ulf Bergfors som skapade Max snabbmatskedja var ju norrbottning...så att äta McD eller annan skräpmat är som att vara otrogen mot Norrbotten..*s*..och de facto har faktiskt McD m.fl. försökt lansera restauranger i fyrkanten åtskilliga gånger..och lika många gånger gått i konkurs...pga att Luleå-Piteå- och Kalixborna och Bodensarna endast är Max trogna...)

Det var i alla fall knögfullt ute och riktigt, riktigt trevligt. A fick också leka bodyguard ett par gånger och mota bort påflugna Luleåkillar som inte riktigt förstår vad hyfs och två guldringar på en kvinnas ringfinger innebär...*skratt* Men..det är ju alltid liiiiite roligt med extra bekräftelse. Vi tyckte mest det var lustigt både jag och A. Så...summa summarum... en riktigt kul kväll...som såklart kostade lite mer än vad den fick... Men..det är ju inte alltför ofta vi får chans att gå ut tillsammans på tu man hand. Så det var värt varenda krona...

Och nu har en vecka av jul-ledigheten gått... Helt galet vad fort tiden går! Imorgon åker lillebrorsan och hans sambo tillbaka till Sthlm igen... Och om en vecka rullar vi åxå hemåt. Hem till flyttkartongerna...*suckar* Visst ska det bli kul att flytta och vi ser alla fram emot att komma närmare stan igen...och ett enklare boende, bättre kommunikationer och så... Men samtidigt så förtar det ju som sagt lite glädje att huset ännu inte är sålt... Men...vi biter ihop...

Nej...nu ska jag och mamma börja med lite middagsbestyr och sen tror jag att det blir till att styra mot stan och hyra en rulle och köpa lite bakis-snacks...(eller inte...Har fortfarande dåligt samvete över burgaren och stripsen inatt...yuuk!!! *ångest*)

Puss å kram!

Julefrid...

Efter en smått hektisk julafton (som vanligt) med tomtehets, julklappskaos, gråtiga och trötta ungar, överätning, sprängmätta magar och insomning i varsitt soffhörn så har det idag varit en underbar och lugn juldag... A tog barnen så jag fick sovmorgon till 10.00... Ljuvligt! Det blev sen brunch och TV slappande. Sen tog jag och A en fantastisk vinterpromenad på byn... Snön knarrade under skorna, kylan bet i kinderna och snön gnistrade i den sena eftermiddags solen. Och så fick vi uppleva den fantastiska "blå timmen" som man inte alls kan uppleva på samma sätt söder om Dalälven... Precis innan solen går ner så blir allting blått... snön, träden, himlen... allt... och det är så obeskrivligt vackert att det nästan gör ont. Känns faktiskt som om pulsen har gått ner efter idag och att ens inre tempo har sjunkit och anpassat sig till den lokala, norrländska, avstressade takten... Vilket var en av mina målsättningar under veckorna här... Så man kan väl säga att jag har fått ett visst mått av julefrid...*ler*

Funderar över att ta en tur på stan och mellandagsrean imorgon, kanske ta ett spinning pass på det lokala gymet med den fantastiska utsikten över hamnen... och sen tänkte jag och A göra en hemvändar-krog-runda... Det ska bli kul!

Nej...nu ska jag göra lite hemma-spa... göra fotbad, ansiktsmask och manikyr... sitta vid öppna spisen och koppla av. De övriga ser en film på TV som jag redan sett..

God fortsättning! ;)

Dan före dopparedan...

Jahapp...så fort kan tiden gå... Det är ju helt galet! Sitter uppe i snötäckta, gnistrande Luleå just nu...vid mammas och pappas öppna spis... det är uppesittarkväll och vi laddar inför julafton imorgon. Ska snart börja rimma och lacka sista paketen... Smuttar på en härlig starkvins glögg och mår helt obeskrivligt bra! Vi firar hela familjen...och lillebrorsan såklart.. Bilade upp i lördags.. vilket gick rätt bra... Lillebror skrek visserligen upp till Uppsala...sen pausade han till Skellefteå (en sisådär 75 mil av tystnad alltså) och sen vrålade han nästan resten av vägen upp... Stackaren...fatta vad jobbigt att sitta fastspänd i en barnstol i 100 mil!!! *tycker synd om* Självklart blir det ju ett gäng pauser... och allt som allt tog det dryga 12 timmar... men visst blir det lite träsmak i ändan... :)

Men nu är vi här som sagt...och det är fantastiskt! Fatta! En vit jul! Precis som förr...*ler* Jag jobbade på Luleå kontoret i måndags...ett jättefint, mysigt kontor, med trevliga kollegor. (De är bara 3 st. kvar nu...av typ 6-8 st. innan varslet)... har gått på stan lite, strosat omkring i butikerna, kollat hur stan förändrats...(och det är en hel del sen vi flyttade)... och idag smet jag och A iväg och tränade på ett gym i stan som har utsikt mot en av stans hamnar... ut över vattnet... helt underbart! Körde en stenhård Bodypump så vi kan äta julmat och frossa i pepparkakor och glögg utan att ha dåligt samvete...*ler* Jag mår bra... ärligt...riktigt, riktigt bra! Att få vara alla samlade, mamma och pappa...brorsan...A och barnen och jag...det känns så skönt, varmt och gott...att vara alla tillsammans... Och jag börjar komma lite mer i form...har satsat på träningen och kosten. Och det mår jag så jäkla bra av.. Lugnet har börjat komma lite på jobbet också. Kommer sitta på nya kontoret när jag är tillbaka efter jul-ledigheten... och det är verkligen jättefint och fräscht! Kommer bli så kul att hela Sthlm sitter samlat. Och jag kommer förhoppningsvis få en spännande, utmanande roll efter årsskiftet... med stora inslag av det jag har gjort innan..

Nej...nu ska jag gå och umgås med la familia... ses och hörs och God Jul!!!

Ho ho ho....

;)

Hopplöst...

Åååhhhh...är så j...la less på att bo i ett visningshus...till ingen nytta..*suckar* Hade omvisning ikväll igen...men ingen kom... INTE EN ENDA!!! Aaaarrrghhh!!! Känns bara så jäkla hopplöst och trist... Inte ens spekulanten från förra veckan som enligt mäklaren var fortsatt intresserad och skulle komma ikväll... Nänä...det är precis som jag befarade... man ska inte ropa hej och hoppas och tro.... A oroar sig mer än han säger... Han sover dåligt, är lättirriterad och sur på både mig och barnen... vilket ju iofs kanske är förståeligt...men inte alls okej... Själv är jag i nåt sorts vakum... jag har stängt av både förhoppningarna och oron...
Nu har vi visning till helgen igen och så måndag därefter igen...men sen är det kört över helgerna. Vi åker ju upp den 20:e...och kommer hem runt den 4:e januari... och då drar vi ju igång och flyttar... så vete tusan om vi hinner hitta nån köpare innan dess... Knappast..

Men det känns ändå hyfsat överlag. Har handlat de flesta julklapparna till barnen nu.. Har några få kvar till W...som vi tänkte ta till helgen ute i Kungens Kurva... Och jag ser verkligen fram emot att åka upp... Träffa mamma och pappa... mina bröder... syskonbarnen... och bara vara...

Flyttar ju också till nya kontoret i samband med att jag tar jul ledigt. Fatta så ljuvligt att sitta på bästa A-läget i huvudstadens innersta kärna. Coolt... men livsfarligt ur shoppingsynpunkt... *flinar* Kommer nog bli som en nytändning för alla som är kvar efter övertalighet och uppsägningar... och omorganisation på det.... *puh*

Och så känns det underbart att ha kommit igång med träningen och rätt kost-tänk igen..*glad* Har redan gett resultat... både på vågen, runt midjan och energimässigt...

Nej... dax att krama kudden i ett par timmar... *gäspar*

Puss å go´natt...

Äntligen fredag...

Det här har nog varit den längsta veckan sen jag körde igång att jobba efter föräldraledigheten... För det har varit mycket sista dagarna. Och allt började ju med uppsägningarna i början av veckan osv... puhh...inte skoj. Har dessutom fått besked om hur vi kommer placeras efter omorganisationen och vilka kunder vi kommer ansvara för etc. Och det kommer inte bli så stora förändringar för mig. Både på gott och ont... Och i det rådande konjunkturläget får man ju vara glad att man har en position att gå till efter årsskiftet. Det blir nog bra...Nu ska jag strax ut till kund och sen tänkte jag ta tidig helg... *trött*

Ikväll blir det nog bara en mys-pys familjekväll med Idol och pop-corn i soffan. Har varit duktig med både träning och mat i veckan...så lite micro pop-corn tänker jag allt unna mig... *ler* Känner mig stark och pigg efter att ha kommit igång och det är så skönt. Har annars inga direkta planer för helgen... Verkar som om lillebrorsan och hans sambo kommer över på lördag en sväng. Länge sen vi sågs så det blir skoj. Mamma ringde härom dan och sa att hon bakat kakor, bullar och julgott... ska verkligen bli mysigt att åka norrut. Ser fram emot det...att komma ifrån stan, bilköer, press och stress... Andas lite norrlandsluft och få vila ut...

Nej...nu ska jag kila iväg till kund...

Hörs och ses!

Kramisar!

På g...

Känner mig tom...och arbetsmoralen har väl varit högre... Känns som om vi famlar lite i blindo på jobbet.. Ingen vet exakt vad vi ska göra efter omorganisationen...och när vi kommer tillbaka från julledigheten. Och då känns det också svårt att uppbringa energi att bearbeta nya kundkontakter osv...*suckar* Nå...får ta det just nu. Jag har ju iaf kvar jobbet...

Annars känns det skönt...har kommit igång med träningen nu och körde en riktig genomkörare ikväll med ett spinningpass... Kände mig stark och fylld av energi och hade kontroll på kroppen ....sååå skönt...verkligen. Ett delmål uppnått på nåt sätt...eller...inte uppnått...för då kanske man tänker att man inte behöver fortsätta jobba på det. Och så är det ju inte... det är en utmaning varje dag...hela tiden. Men det är lätt att hålla sig ifrån onyttigheter..(nåja..jag nafsade lite i en lussebulle ikväll)...men generellt... Funkar ok med maten också. Köpte kallpressad linfröolja idag och hoppas mycket på att det ska göra nytta... Så jag är absolut på rätt väg... på g mot en fräschare kropp... Och det är ju en livsstil... inte en "metod"...

Annars...intet nytt på husfronten. Spekulanten sen helgens visning har inte sagt varken bu eller bä än. Han säger sig vara fortsatt intresserad...men så kan man ju alltid säga. Så...vi kör vidare och slänger ut flera visningstider...det är det enda.. och då känns det ju åxå som om vi aktivt gör vad vi kan...

Nej..nu är det dax att slänga sig under täcket...*trött och slut i kroppen*

Puss å kram!

Tung dag...

Idag kom beskedet om övertaligheten... Och 3 kollegor på min avdelning blev uppsagda, utan omplaceringserbjudande. Gissa om stämningen varit "tipp topp" idag... ehhmm... not!!! Fy så hemskt... rena rama begravningsstämningen... folk har gråtit och kramats och varit jätte nere...såklart... Och det kändes verkligen inte lätt att tillhöra dem som får vara kvar... Vad ska man säga liksom till nån som precis tappat jobbet i såna här tider? "Jag beklagar sorgen"...eller? *suckar*

Annars är det hyfsat... drog en repa på gymet idag för att få ut lite frustration och oro som suttit i kroppen.... och jäklar vad skönt att gå igenom kroppen ett varv... man bearbetar ju tråkiga grejer också genom att träna... Men man blir också dubbelt så trött och slut...*gäspar*

Hade ju visning igår... och ev en karl är ytterligare fortsatt intresserad... Han ville bla. se våra gamla besiktningsprotokoll... Men.. man törs inte räkna hem nåt för det...

Nej..ville bara beklaga mig lite... Nu är det dax att krypa i säng...*tröööthhh*

Bakis-pyntlördag...

Vaknade imorse med blykeps och med en tunga torr som sandpapper... Var faktiskt ut igår med jobbgänget... vi hade AfterWork och åkte efter ett par glas vin på jobbet hem till en av kollegorna som bor mitt i Gamla stan i en otroligt häftig 1600-tals kåk... mysigt...men lite ruggigt tillika... Det finns en fukt i de där husen som liksom aldrig går ur.. Och hon berättade åxå att det är en hel del kryp.. hon får dammsuga upp massor med silverfiskar varje dag...*ryser* Men..för den som inte bryr sig om sånt och älskar historiens vingslag är det ett drömläge. Hur som helst... vi avrundade med en sväng på "Village" på Norrmalmstorg. Och som vanligt börjar folk droppa in när man själv är dödsfärdig..(heltidsarbetande småbarns mamma...) Jag rullade hemåt med en nattbuss vid 01.30 snåret... helt slut! Och jag lyckades bli smått på "pickalurven" åxå...nåja..inte pinsamt och hejdlöst mycket...men ändå så det var kännbart när jag kom hem...
A hämtade mig tack och lov uppe vid stora vägen så jag slapp släpa mig kilometern hem...
Så det har alltså varit en super seg och slö slappar lördag... har mest varvat mellan soffan och sängen... iofs är det skönt att ha såna åxå mellan varven...

När jag kvicknade till framåt eftermiddagen pyntade vi lite grann med stjärnor i fönstren och en julgran i W´s rum... A satte faktiskt också upp ljusslingor längs altanräcket. Det är ju egentligen rätt vansinnigt eftersom vi ju ska flytta direkt efter jul... samtidigt ljusar det upp hela december när man har lite pyssligt och julpyntigt... Sen röjde vi åxå lite hjälpligt inför visningen imorron..Är verkligen dödsless på att bo i ett visningshus...men...vad gör man... Hoppas nu bara att rätt personer kommer imorgon... men sådär jättestora förhoppningar har jag ju ärligt talat inte...*suckar*

Blev taco middag ikväll...men jag var ståndaktig och använde ett salladsblad för köttfärsen och grönsakerna istället för tacoskal... och det funkade minst lika bra och var minst lika mättande! Kul att hitta lite nya "lätta sätt att äta rätt"....(värsta rimstugan juh..hahahah...*garv*)
Sen blev det ett par timmar i soffan framför TV:n... Zappade mellan "Stjärnor på is" och Scoobi Doo filmen på 3:an... Och så har vi avrundat med en Rock Band-match... fast jag suger verkligen och råkade få oss utslängda hela tiden. Var inte omtyckt av mina älskade grabbar då...*skratt*

Det slog det oss ikväll att vi verkligen måste börja packa...på allvar alltså! Och NU! Det är tre veckor tills vi åker upp till Luleå och firar jul....och när vi kommer hem igen så är det bara dagar kvar tills flyttlasset går!!! Helt galet! Så det är bara till att sätta igång... Men det är precis som med räkningar och andra tråkiga "måsten"... man skjuter upp det in i det sista...*hopplös*

Nej...nu är det dags att runda av...*trött*...Är visnings-söndag som sagt imorrn..och första advent.. Åker väl in och hämtar bilen på jobbet under tiden visningen är... Den står ju kvar där i garaget eftersom jag åkte buss hem igår... Ska försöka klämma in en sväng på gymet åxå imorgon.. *dåligt samvete* MEN!!! Däremot... en verkligen jättekul grej... kunde inte hålla mig utan tog midjemåttet idag.. Och på 1 (EN) vecka har jag tappat 4 cm!!! Och då har jag inte ens kommit igång rejält med träningen (kör ju lite mjukstart)! Shit vilken kick!!! Nu jäklar!!! :)

Go´natt och sleep tight!

Värdelöst vetande...

Har varit på utbildning hela dan... och lärde mig...nada...nichts...ingenting!!! *suckar* Kunde faktiskt redan allting som togs upp... Fördelarna är att jag nu har det dokumenterat... Men..visst hade jag kunnat ägna dagen till annat... *suckar*

Snön är nästintill borta nu...*skönt faktiskt* Har inte blivit jättemycket slabb och slask heller...

Och W har "äntligen" gjort sin önskelista...högst upp står en Kona cykel...(cirkus 10 papp...) en Lego polisstation.. (cirkus 1500 spänn...) en Sony Ericsson mobil...(en sisådär 3500 kr...) mm. mm. mm......*suckar tungt* Herrejösses... hur ska önskelistan se ut när han är fjorton???!! En EU moppe...?? och när han är arton..??!! En Porsche?? Ojoj... måste se till att sänka hans förväntningar rejält inför julafton...

Säljaren till radhuset ringde i eftermiddag... De håller på att rensa ut och packa nu... (de flyttar ut före jul....men tillträdet för oss är ju inte förrän efter helgerna). De undrade om vi ville köpa deras rök-fria kamin... för 10 tusen... eehh... så här före jul var svaret inte särskilt svårt... tack..meeeen nej tack... :(

Nej..dax att göra kväll nu för bus ungarna...

Kramis!

"Morgonstund har guld i mund..."

Känner mig sådär klassiskt; "det-närmar-sig-slutet-av-månaden-och-dax-att-betala - räkningarna-irriterad" ... har precis sammanställt alla kronor in och ut...och insåg precis att A´s "pappaledighets bidrag" inte räcker vidare långt med nyinskaffade handpenninglån mm mm mm....*suuuck* Det suger att vara medelsvensson... i alla fall när räkningarna ska betalas.. *trist*

Mår annars rätt okej... tog mig faktiskt iväg och tränade imorse... spinning + core träning...med start 06.45... (!) Är allt lite stolt över mig själv... Men...nu är ögonlocken tunga som bly vill jag lova... *gäspar* Men det är verkligen extra skönt att ta sig iväg redan på morronen... för mig funkar det fint. Det är tidsbesparande och så får man en bra start på dan... (framförallt mentalt)

Är livrädd för att bli förkyld... A snörvlar och hostar och mår sådär oooooobeskrivligt dåligt (som män gör när de är lite små hängiga.... "tulle"...*flinar*) Skulle vara så himla typiskt om han smittar ner mig nu när jag har fått igång endorfinerna lite...*orolig*

Börjar vara dax att plocka fram ljusstakar och annat pynt inför första advent. Nu blir det som sagt extremt sparsamt här i år.. men lite julstämning måste vi ju få även om vi ska flytta...

Nej...dax att krypa till kojs...

Puss å go´natt....

Insnöad...

Och så kom vintern till huvudstaden.. Det har varit snöstorm i snart ett dygn! Snön ligger tjock i vita, fluffiga drivor...Fick lite deja vú känsla från alla år jag bott bland Norrbottens snötäckta vidder... Var insnöad hela fm. och valde att jobba hemifrån. Och energinivån kändes sisådär efter en heldag inomhus...jag kände mig rätt rejält slö... Så jag är extra stolt över att jag faktiskt orkade packa på mig alla vinterkläder och pulsa iväg till gymet...(eller...rättare sagt, baxa ut bilen genom drivorna och köra de 3 milen till Nacka..*puh*) Skönt att vi snart bor en trappa ifrån gymet... (7 januari är det ju inflytt till vårt nya "SATS-nära" radhus...) *längtar* :)

Men idag känner jag mig lite trött och orkeslös.. Förkylning på g? A är på g att bli riktigt risig. Och han är grinig som en gammal tant åxå... fräser och surar åt oss andra.. Ja..herrejösses... Karlar och deras förkylningar..*suckar*

Har i alla fall kört igång en tränings-/ "komma i form" blogg åxå... som bara handlar om mina framsteg med träningen, utveckling, viktminskning, dagsform...mm... Tänkte att det kan funka för att ge extra motivation. Och idag var en sån dag... *gäspar*

Här hittar du iaf tränings bloggen: http//entilltraningsblogg.blogspot.com


Nej...dax att krama kudden ett par timmar...*trött*

Ses å hörs!

Bad-busar...

Jag är så jävl...irriterad.. Efter en givande och trevlig shoppingtur på nya, fräscha Forum Nacka igår (då vi hittade vinterkläder och skor till båda kidsen inom loppet av ett par timmar) hade vi lovat W att åka till Eriksdalsbadet för att bada i äventyrsbadet.. Såg åxå min chans att bränna några kalorier i motions-längorna... Hrrmm... För det första var det simtävlingar den här helgen.. vilket innebar att vartenda förbannade skåp i omklädningsrummet var upptaget!!! Folk knuffades, bufflades och trängdes i duschrummet... och det kändes rent äckligt med alla nakna människokroppar i kö för att tvagas.... *ryser* Fick en känsla av hur det måste varit i Auschwitz.. Fy f..n... Nå..när vi äntligen efter många om och men fått ett trögt, trångt skåp inklämt i ett hörn och tog oss ut i simhallen så var där totalt kaos!!! Jag är absolut ingen rasist, har aldrig varit och kommer aldrig bli... men det gick inte att blunda för att merparten av besökarna hade ett utländskt ursprung... och det gick ta mig fan knappt att vistas i bassängerna!!! Det vrålades, skreks, fullvuxna karlar slängde sig i från bassängkanten och höll på meja ner fredliga motions simmare...och även små bebisar som guppade omkring i godan ro med ärm-puffar!! *morrar ilsket* Jag blir så jävl..irriterad på sånt där ohejdat och respektlöst beteende. Och det kan låta hemskt och rasistiskt att säga...men jag är helt övertygad om att det inte gått till på så sätt om det varit övervägande svenskfödda i bassängen. Det gick inte att vara kvar helt enkelt! Och jag tycker det är bedrövligt att "vanliga" barnfamiljer inte ska kunna åka till badhuset... Så... never ever Eriksdalsbadet igen... inte förrän personalen där klarar av att hålla ordning på bad-buset i allafall... *suckar*

Annars har det varit en rätt skön helg... Kändes skönt att få inhandlat alla vinterkläder till barnen.. Måste dock hitta vinterkängor till mig själv att ha ute...hemma..på helgerna osv. För jag har inte ett enda par! Idag har vi fräschat på här hemma, städat, tvättat osv. Hade tänkt en repa till gymet... men ärligt talat...så känner jag mig för slö...*sant* Och det går knappt att ta sig ut genom dörren. Har snöat 2 dagar i rad nu! Ser mer ut som ett Norrbottniskt landskap... ligger nog runt decimentern nu... Härligt och ljust visserligen... men kaaaaallt...*brrrr*

Well well... dags att börja förbereda sig för morrondagen och ny vecka... lite manikyr...stryka och fixa med kläder.. Och så snurrar vecko-hamster-hjulet igång igen...

Puss å kramis!

Pynt-ångest...

Så här snart en vecka före första advent har jag börjat få lite "jul-pynt ångest"... (ett nytt begrepp jag tänkte ta patent på eftersom jag knappast är den enda...hihi..)... Jag älskar ju julen.. och det är så härligt att skapa en massa julstämning för barnens skull...Och jag brukar verkligen älska att pynta pch pyssla, baka stora, blanka lussebullar, mammas mandel-kanel snurr-bullor, sätta ljusslingor överallt ute, fylla fönstren med elljus stakar, tomtar och troll.. hänga vackra, skira julkulor i fönstren (jajaja...jag vet att jag som ex-norrlänning borde kalla det "pumla"...men njeeehh... tycker jul-kula e finare och mer rätt....*skratt*) Men i år känns det inte alls lika kul... det känns inte alls så motiverande att pynta och pyssla som vanligt.... för i år blir julen så...underlig. I och med att vi firar uppe i Luleå och åker dit redan veckan innan jul och stannar ända till trettonhelgen... och efter trettondan får vi ju tillgång till nya bostaden och flyttar... Det innebär ju att vi måste börja packa innan vi åker till Luleå... Och då känns det ju knappt som nån vits att plocka fram alla grejer...och det känns trist... som om det inte blir en "riktig" jul.... Alltså... det brukar ju alltid bli supermysigt hemma hos mamma och pappa.. men det är speciellt och "varmt" att göra jul-fint hemma... man njuter ju av det hela tunga, mörka december... Nå...får se vad vi orkar ta fram....

Ingen av spekulanterna på huset från i helgen valde att gå vidare... De vågade inte eftersom de själva har bostäder de vill sälja först...*tuuuung suck* Det förstår man såklart...men det är ju för bedrövligt... Så...idag tog vi beslutet tillsammans med mäklaren, om att sänka priset lite... Som om det spelar nån roll med ett par hundra tusen när man ändå är uppe på de här summorna. Det gör så lite på månadskostnaden... Men...alla medel är bra utom de dåliga...
Men på nåt sätt får jag ändå inte panik...jag vet inte om jag lever i förnekelse...och tror att det inte är nån fara... (Tro kan ju försätta berg..äähhumm..*hoppas*)... Men marknaden är totalt iskall... och vi börjar mer och mer tappa förtröstan... men...vi håller tummarna konstant...

Nej...nu ska jag göra kväll...*gäspar* Känner mig trött och håglös...energin ligger totalt nere... och jag tänkte kanske åka förbi gymet imorrn bitti och steppa på nån maskin och bränna lite fläsk..

*pöss*

Mycket nu...

Känns som om det är väldigt många parametrar som stjäl energi nu... Hade omvisnng på huset igår... gick sisådär... 2 familjer kom... varav den ena bor här ute i obygden..fast ännu längre ut än vi...och de vill komma lite närmare skolan... Men de har eget att sälja...så de är osäkra på om de vågar gå in i nåt nytt just nu. Vilket jag såklart förstår.. Men vafan!! Jag börjar bli så trött på den här förbannade finanskrisen!!! (Innan den ens slagit till på allvar) *åhhhh* Och så undrar man ju hur mäklaren egentligen jobbar... Ärligt talat tycker jag nästan hon är för "på"... ringer och ligger på intressenterna morronen efter visningen... det känns lite för "ivrigt"... det handlar ju om säljpsykologi... (vilket jag själv pysslat med rätt massivt sista åren)...men vi får hålla tummarna. Inga klara besked än... Och GUD vad jag längtar till nya radhuset nu...just nu... att ha tid att ägna sig åt barnen och sig själv..ha tio minuters promenad ner till gymet... tio minuter in till city.. Ser så fram emot det nya, enklare livet...

Börjar åxå vara så jäkla trött på att vi inte får besked på jobbet... kollegorna börjar fräsa åt varandra, och jag som sitter relativt "säkert" får massor med syrliga och beska kommentarer.. Och nånstans går faktiskt min gräns också för vad som är okej..nån måtta får det väl vara!
Sen har jag tagit över en ny leasingbil...från min kollega som är varslad...och hon är så jäkla taggig och kattig...(vilket man såklart kan förstå...men...ändå) Bilskrället var inte ens rekondad eller urstädad och hon har inte ens bemödat sig om att åka till däckfirman och se till så det är omlagt till vinterhjul!!! *sur*

Försökte släppa min roll som "curling"-fru idag... A tog båda ungarna och drog till Forum Nacka för att ordna en ny vinterjacka och vinterskor till W...skor och vinteroverall till V... meeeen... redan i bilen på väg dit ringde han...i vild panik... ungarna skrek i kör...A skrek för att överrösta dem...och jag...ja...jag fick bita mig rejält i tungan för att inte kliva in i mitt klassiska "ta-över" beteende... Slutade såklart med att han åkte därifrån..utan vare sig jacka, skor eller overall... Så...det blir nog lik förbannat jag som får stressa runt stan för att hitta nåt.... vilket lär bli en utmaning vad gäller W.... han har verkligen kommit in i "ofta-jag-tar-på-mig-det-där-töntiga-perioden"...*suckar tungt* Och jag känner att mitt och A´s tålamod är uselt... Det är för mycket runt i kring just nu som tar fokus...

Men...jag har kommit igång lite med träningen...och min GI-inspirerade kosthållning börjar faktiskt ge lite resultat... alltid ett ljus i mörkret...

Skönt att få gnälla av sig lite....

Puss å gonatt....

Liten har blivit stor...

Freeeeeeedag....såååå lovely!! *sträcker ut mig i soffan* Skyndade mig hem efter jobbet...för W har disco på skolan ikväll... Det känns så underligt... Våran lilla kille har blivit stor... känns som en sorts milstolpe... med första "riktiga" discot...*leeeer* A skulle visserligen vara med (ett gäng föräldrar behövde vara med och fixa, ställa fram, städa osv) men ändå... Så jag och lillebror är just nu ensamma hemma...Och sen när de andra grabbarna kommer hem så blir det pop-corn- mys och "Idol"...

Känner mig så trött bara...*gäspar stort* Måste försöka få upp energi nivån. Köpte faktiskt träningskort igår... (så jag hinner få friskvårdsbidraget den här terminen)...Jag bytte gym nu eftersom vi ju flyttar tillbaka närmare stan och då finns en SATS anläggning bara ett stenkast ifrån... så jag kör för dem igen... Känner mig verkligen laddad och motiverad att köra ambitiöst.

Vi har förövrigt börjat planera på allvar inför jul nu...vi insåg igår att det ju faktiskt är bara en dryg månad kvar... *tidsoptimist* Vi kommer köra upp till Luleå helgen innan jul... och sen blir vi uppe till helgen efter nyår... så 2 veckors miljöombyte blir det... Några dagar kanske jag jobbar från Luleå kontoret... Sen får vi ju tillträde till nya bostaden efter trettonhelgen... Så jag blir ledig även den veckan... *låååååååååååång ledigt* Ska bli underbart!!! ;)

Nej...nu ska jag börja poppa pop-cornen och ställa fram mys-pys tills disco grabbarna kommer hem...

Puss å kram!

Frånskilda Barbie...

Undrar vad Ken har pysslat med egentligen...?? Hahaha... ;)
_______________________________________________________

En man stannar till vid en leksaksaffär för att köpa en födelsedagspresent till sin dotter. Han frågar expediten: 'Hur mycket kostar en av Barbiedockorna i skyltfönstret?' Expediten svarar: 'Vilken av dem menar du? Vi har:

Workout Barbie, 149 kr
Shopping Barbie, 149 kr
Beach Barbie, 149 kr
Disco Barbie, 149 kr
Ballerina Barbie, 149 kr
Astronaut Barbie, 149 kr
Skater Barbie, 149 kr
Frånskilda Barbie, 1995 kr.

' Den förvånade fadern frågar: 'Varför kostar Frånskilda Barbie 1995 kr och de andra bara 149 kr?' Den lätt irriterade expediten himlar med ögonen, suckar och svarar: 'Herrn... I Frånskilda Barbie ingår även Kens bil, Kens hus, Kens båt, Kens möbler, Kens dator, en av Kens vänner och en söt liten nyckelring gjord av Kens testiklar.'

_______________________________________________________

Svaret på tids-pusslandet...

Fick en sån jäkla kul grej på mailen i dag.... såååå hilarious...*asg*
__________________________________________________________

Hur ska man hinna med allt??!! - Här är svaret!!!

Det sägs att det är nyttigt att varje dag äta ett äpple, och en banan för kalcium. Man ska också äta en apelsin för C-vitamin! Och det är ett måste att dricka en kopp grönt te (utan socker för att undvika diabetes) för att minska kolesterol i kroppen!

Man måste också dricka 2 liter vatten varje dag (och sen kissa lika mycket, vilket fördubblar tiden man hittills tillbringat på toa)

Man måste också dricka ett glas yoghurt varje dag för att få de bra bakterierna i magen, som ingen vet vad de exakt är, men du MÅSTE ha minst en miljon sådana i magen annars är det illa!

Du ska också ta ett glas rött vin för att undvika hjärtinfarkt. Och så ett glas vitt vin för att skydda ditt nervsystem! Och ett glas öl (jag minns dock inte varför det var nyttigt!) Men om du tar dessa tre samtidigt kan du få stroke, fast det gör inte så mycket, för du kommer inte ens märka det.

Man ska också äta nötter och bönor/ärter varje dag. En hel massa nötter/bönor/ärter. Du ska äta 4 till 6 måltider per dag, lätta måltider, men glöm inte att du ska tugga varje tugga minst 36 gånger. Bara för det behövs det 5 timmar!

Och så en sak till: efter varje måltid ska du borsta tänderna, dvs. borsta dina tänder efter äpplet, yoghurten, bananen, nötterna/bönorna. Detta ska du göra så länge du har tänder, och glöm inte tandtråden, tandköttsmassagen och munvattnet. När du ändå håller på med detta, kan du ju städa badrummet, kanske installera CD-spelare eller TV där inne, för med tanke på allt vattendrickande och tandborstande lär du tillbringa en hel del tid i badrummet.

Man måste också sova minst 8 timmar per dag och jobba 8 timmar per dag, plus de 5 timmarna som behövs för att äta, det blir 21 timmar. Det är 3 timmar kvar, under förutsättning att det inte är trafikstockning när du åker till och från jobbet. Enligt statistiken tittar folk på TV 3 timmar per dag. Det funkar inte längre eftersom man måste ta en promenad varje dag i minst en halv timme (ett råd: efter 15 minuters promenad vänd tillbaka, i annat fall tar din promenad en hel timme). Du måste också hinna med att träffa dina vänner, för de är som växter, måste tas hand om dagligen.

Bland allt annat måste du också hålla dig informerad, dvs. läsa minst två dags- och några st kvällstidningar, för att kunna ha en kritisk inställning i livet.

Du ska också ha sex varje dag, men utan att det ska bli rutinmässigt, dvs. du ska vara innovativ, kreativ och varje gång på nytt förföra din partner. För detta krävs ju tid. Och då har vi inte ens nämnt tantriskt sex.

Du ska också hinna med din familj, hinna moppa golv, diska, tvätta, för att inte tala om allt du måste göra om du har barn eller husdjur.

När man räknar ihop allt detta ovan behövs det minst 29 timmar. Den enda lösningen är att göra flera saker samtidigt!

Varför inte testa följande? Duscha med kallt vatten och håll munnen öppen så får du dina 2 liter vatten per dag. Medan du lämnar badrummet med tandborsten i munnen kan du samtidigt ha sex med din partner, som i sin tur tittar på TV och läser tidningar medan du torkar golv.

Och då har du fortfarande en hand ledig, med vilken du kan ringa till dina vänner och släktingar. Drick vin efter det (du kommer behöva det). *suck* *stön*

Sen om du skulle få 2 minuter över, skicka detta mail vidare till dina vänner (som man ska vårda dagligen), medan du äter äpplet som är som sagt väldigt nyttigt.

Dags för mig att sluta nu, för mellan äpplet, yoghurten, ölen, den första litern vatten och min tredje måltid idag (inkl. nötter/bönor/ärter), vet jag inte längre vad jag måste göra, men jag vet att jag måste gå på toa NU. Jag lär spara några minuter om jag borstar tänderna samtidigt!

__________________________________________________________

Vad ska man säga...? Ett gott skratt förlänger livet... ;)

Avvänjning a´la super nanny...

Nu har vi bestämt oss... nu ska vi ta tillbaka kontrollen över våra sängar... A hade fått inspiration sedan han sett på "Super nanny" härom dan.... Började i förrgår det mödosamma arbetet med att vänja av lille-plutt att ligga mittemellan oss...tvärs över sängen...med händerna mot A´s rygg och tårna mot min...*puh* Har varit 2 gräsligt jobbiga nätter...har kört en light variant av "5-minuters metoden".... V har vaknat minst en gång i timmen...skrikit...ställt sig upp i sin säng...och ropat "mamammmmmaaammaaaaa".... *ont i hjärtat* Men då har vi bara lagt honom ner igen.. sagt "Nu ska vi sova... godnatt"... och så gått ut... Men han är så otroligt "pappig" just nu att han inte slutat skrika då det varit jag som stigit upp och gått till honom... Det är bara A som gäller just nu... Men han är ju hemma hela dagarna, är kring V hela tiden och fixar, ger mat, pysslar, leker, byter blöja, myser, pussar och kramar... ja..är liksom hela hans värld den största delen av hans vakna tid... och då blir det ju en naturlig följd att han är extra mycket för pappa just nu... Visst känns det lite... ibland...men..helt ärligt..jag skulle inte vilja vara hemma på heltid igen.... Däremot fick jag faktiskt lite förskole-ångest när jag igår hörde på nyheterna om en bebis i Karlstad eller vart det nu var...som nästan blev kvävd i kuddrummet på dagis... pga. att det är för lite personal som håller koll... ååhh.....det knep rätt friskt om hjärtat då... Det är ju faktiskt snart dags... 7 januari kör vi närmare bestämt igång inskolningen... Men...vad göra? Jag vill jobba... och med det så följer ju också biten med att lämna bort barnen...

Nåja...det blir nog bra... jag tror ju på "positiv egoism"...dvs. om jag jobbar och gör det jag trivs med...även om det innebär heltidsarbete... då mår jag bättre inombords och orkar därför vara den bästa mamman för mina barn...

Hur som helst.. tillbaka till tråden... avvänjningen med sovandet går bättre och bättre... Fick precis rapport hemifrån om att han sovit i sin egen säng även under fm. tuppluren idag... (det gäller ju att vara konsekvent och låta honom sova i sin säng hela tiden)... Så...skam den som ger sig... Hoppas på att vara lite mindre hålögd på jobbet imorrn... *gäspar*

Nej...lunchen är slut...dags att ta tag i resten av eftermiddagen... och sen hem och börja rensa inför visningen i helgen... (lär ju behövas ett par dar för att få till allt)..*puhh*

Kram!

/Super nanny wannabeen... ;)

Ännu en söndag...

Så passerade ännu en vecka.. svisch...sa det bara... Vissa dagar hinner man inte ens reflektera över... de bara kommer...och går.. passerar obemärkt... glider in i den stora grå tidsmassan...
Idag är det farsdag... Blev lite mys-frukost och tända ljus... A fick en bok och vit choklad som han älskar... Vi tänkte strax ta en promenad till det lokala kondiset och köpa nåt farsdags-gott... nåt som passar var och en... dvs. ingenting för mig... Kör ju Gi-inspirerat nu..och det känns bra. Känner mig lite lättare i kroppen...en smula piggare...och kostymerna går aningen lättare att knäppa... *gör vågen hejvilt* En bra början i alla fall.. Måste försöka komma igång med träningen nu bara...

Känner mig tillika lite dränerad på energi...det händer ju dels mycket på jobbet.. folk börjar vara lite irriterade och stämningen är sisådär....både övertaligheten och omorganisationen tär.. Hemma är det visserligen bättre...men det är otroligt krävande med lille-plutt... han sover mellan oss i sängarna..så nattsömnen kunde definitivt bli bättre...Jag läste om ö-luff i Thailand i Aftonbladet idag... *suckar* Minns april... när vi trampade in mjuk, vit sand mellan tårna på Phi phi island... jag kan nästan känna hur det kändes att glida genom det ljumma, kristallklara vattnet.. minns alla fantastiska färger på fiskarna när vi snorkel-dök.... och hur det stack i skinnet när vi simmade genom ett stim av jelly-fish... Doften av avgaserna från alla tuk-tuk´s... all fantastisk mat... kyckling i gröncurry...phad thai...åhh..jag längtar bort... skulle mer än nåt annat behöva en stund ifrån...ett par veckor i solen.... Men...i det här läget när vi äger två hus.. och marknaden är iskall...så är en solresa det sista man kan satsa på... Men visst vore det underbart.. Men...OM vi får sålt huset innan jul...då vore det inte helt fel att slänga sig iväg helt apropå... håller tummarna allt vad jag har att det kommer rätt familjer på visningen nästa helg..

Nej...nu ska jag städa upp efter lunchen och sen ta den där "konditori-prommisen"... *skratt*

Vi hörs och ses...

Kramar!

Söndag...

Har varit en klassisk söndag... Vi har gjort en massa såna där tråkiga "måste" grejer... typ bädda rent..snabb-röjt genom huset...tvättat upp inför veckan... Nu sitter jag i fotbad, med ansiktsmask och har lite mini-spa... försöker ladda upp inför en ny vecka.. Det går väl sådär... känner mig inte alls på topp... *snörvel...host..* Förkylningen känns aningen bättre...men jag är inte alls hundra procent ok... men...det e bara att bita ihop.. Vem har råd med karens när den andra parten går hemma på "bidrag" från staten... (A är ju pappaledig till januari). Och apropå det... Lille plutt är grymt "pappig"... herregud.. han skriker rätt ut när A går ut ur rummet och han måste vara med hemska, elaka mamma... Och vi får inte pussas eller kramas ifred heller.. Då skriker han rätt ut ännu högre. Och så lappar han till mig allt han orkar så fort han får chans efteråt... Haha... jösses...kommer bli "jätteskoj" att skola in honom på dagis... ehhmm...

Nä...dax att slita av sig ansiktsmasken och lyfta upp sina skrumpna fossingar ur vattnet...

Ses å hörs!

Skräck-helg...

Jahapp...så var det Halloween igen.. Den övertagna amerikanska högtiden... Tycker det är lite fånigt att ta över saker vi inte ens vet betydelsen av...och dessutom gillar jag inte "tiggeri-grejer".. Det är som påsk...när ungarna klär ut sig till påsk kärringar och går runt i kvarteren och tigger godis.. Nu har vi fått ännu en sån högtid..*suck* Nåja..ungarna gillar det...så...det är väl här för att stanna. Gjorde iaf lite mys-middag igår (en GI-inspirerad variant för mig och A eftersom jag bestämt mig för att köra ett GI-race ett tag framöver..) Dukade med en massa, massa tända ljus och plast spindlar som bordsdekoration.. Pumporna var slut i den lokala affären...Men hittade ett stackars stearinljus i form av en pumpa...så det fick duga... Efter maten begav sig W ut på tiggar-stråt utklädd till demon tillsammans med kompisarna. Och fick en rejäl laddning godis med sig hem. Sen såg vi en värdelös skräck-film vi hyrt och fick därefter trängas alla fyra i sängen....(W behövde få känna sig liten efter en kväll i skräckens tecken...*leeer*) Så det blev ändå en rätt mysig kväll med lá familia...

Känner mig annars lite hängig... misstänker ögoninflammation...hade helt igenmurade ögon imorse...Jag snorar och snörvlar... och har lite feber åxå...*smått ynklig* Lille plutt är också förkyld... har varit det i ngr dagar nu. Är väl en liten uppvärmning inför när han ska börja på dagis.. då VAB dagarna brukar rusa iväg... Så vi tar det rätt lugnt inne idag. A är ute och lägger om till vinterdäck. Det ska visst bli riktig ishalka de kommande dagarna.

Husförsäljningen går förövrigt trögt... Vilken surprise!!! Not! ;(
Hade ju första visningen förra helgen. Men av de 5 familjer som var och tittade var ingen fortsatt intresserad. *suckar* Börjar få lite smått ont i magen... Visst...vi är medvetna om att det kommer ta tid i dessa ekonomiska skräck-tider... men...oron ligger ändå där som en svart klump... Visserligen har vi en buffert för att fixa dubbelt boende en tid....om vi nu skulle åka på det. Men det skulle ju kännas surt... bortkastade pengar lixom... Nåväl...hoppet är det sista som dör... håller tummarna för att nästa visning kommer att ge resultat.. (den 16 nov. har vi den).

På jobbet är det...hmm...blandade känslor. Vi har fått besked om vilka tjänster på respektive avdelning som varslas... min är inte drabbad. Men det är ju ändå inte säkert att jag inte berörs. Det kan ju vara så att nån som sitter på en tjänst som varslas har längre anställningstid än mig och kan därför "slå ut" mig...men...den som lever får se. Mitt i allt detta övertalighets-kaos ska vi dessutom genomgå en stor omorganisation... den kommer som grädde på moset efter uppsägningarna är genomförda... herrejösses... Nåja..jag gillar förändringar. Så länge de blir till det bättre...

Well...nu ska jag se till att få lite egen tid och ta en läs-paus medan "mini-man" sover... Har köpt ett par intressanta böcker i KBT-teorin...tänkte att det kan vara bra att fortsätta förkovra sig i ämnet efter min och A´s kris-epok... (som det faktiskt på allvar känns som om vi är på väg ur...)
Har även köpt ett par böcker av Kay Pollack..."Att växa genom möten"...och "Att välja glädje"... Ska bli skön läsning...

Tjingeli-mors...

/Pumpa-morsan.. ;)

En olycka kommer sällan ensam...

Ja herregud...ibland känns det som om jag är med i en TV såpa eller nåt...!! My life: kaos...... Vid sidan av allt krisande jag hittills babblat om här inne...så fick vi härom dan veta att 140 pers varslas inom bolaget över hela landet! Pga minskad förfrågan och att vi uppskattningsvis ligger cirkus 10% back omsättningsmässigt inför sista kvartalet... som sagt...lågkonjunkturen gör sitt intåg..och framförallt märks det hos oss.. Förhandlingar förs med facket...men LAS listan litar jag inte ett dyft på...det känns som om bolaget använder andra incitament för att hitta rätt folk att skicka ut i kylan. Meeeen...jag är inte bitter...*s* Nädå..jag vet ju inte hur det påverkar mig än.. Fick dessutom veta igår att min kollega har ätstörningar...och ska in på behandling...och att vi andra måste dela på hennes arbetsuppgifter...mitt i allt detta kaos alltså...där vi inte ens vet om vi får vara kvar eller inte... men vad vore livet utan utmaningar..? Har hur som helst köpt mig själv en tröstpresent idag... "Sex and the city" filmen... Åh..äntligen har den kommit... *leeeer* Såg den ju på bio i somras.. och har längtat sen dess att dvd:n ska släppas... och...idag var det alltså dax. Så...nu ska jag lägga sista huliganen och sen krypa upp i soffan med ett glas rött, lite choklad...och mysa med SATC brudarna... Så skönt att få glida in i en fantasi Louis-vuitton värld ett par timmar och glömma sin egen verkliga H&M såp-opera...*skratt* :)

Puss å go´natt...

Odygdig...

Haha..kom precis ihåg ordet "odygdig"... tror det har ett extremt norrländskt ursprung...*skratt* Anledningen är iaf att jag sitter och är lite overksam på jobbet... sitter och bloggar istället för att dra in cash till företaget...Meeeen...det är iofs fredag...klockan är halvtre på eftermiddagen...och jag satt uppe och dum-kollade på TV till runt 01.00 inatt... (är huvudet dumt får allt annat lida som sagt...*gääääspar*) Ska faktiskt iväg på afterwork direkt efter jobbet med gamla jobb-gänget... De jag kämpade sida vid sida med innan jag gick över till nya avd. alltså... Ska bli mysigt.

Känner mig annars lite som i ett vakum... är lite i väntan på att allt ska gå i lås... husförsäljningen, nya affärer på jobbet... jag och A... inte minst...

Tvära kast...

En slank hon hit...en slank hon dit...och en slank hon ner i diket... Från skilsmässovarning och total kris har vi gått till husförsäljning och radhusköp tillsammans som en hel familj igen (!) Känns okej nu...ja...lite bättre iaf... Har resonerat till och från med mig själv. Och kommit fram till att om jag inte gör allt jag kan för att försöka rida ut den här stormen så kommer jag aldrig att känna att jag gjort rätt mot mig själv och alla andra inblandade. Så..mitt i världsekonomi krisen då alla experter varnar för att göra husaffärer och stora ekonomiska transaktioner så gör vi motsatsen... Men..."I´m the kind of girl who like to live on the edge..." Vi har väl insett att när vi befinner oss såhär mitt i livet och ska hinna med småungar, karriär, oss själva och varandra så är det inte rätt läge att stå med ett stort, krävande hus åxå... Utan om vi kör en ctrl, alt, delete och startar om lite och backar bandet till ett enklare boende så kanske vi får tid till varandra igen... och får möjlighet att börja prata igen...och jobba för det vi har...

Och...från tanke till handling gick det fort... (som alltid när det gäller mig). Det blir lite tillbaka till brottsplatsen...Vi drar tillbaka till gamla bostadsområdet... betydligt närmare stan. Hamnar på W´s gamla bästis gård... och det känns fantastiskt bra. Skola och förskola är redan klart till grabbarna efter årsskiftet...W får börja i sin gamla klass igen...och i mitten av januari går flyttlasset... (förhoppningsvis har vi även lyckats få sålt det vi bor i tills dess...annars lär det ju bli lite små-krisigt...*gulp*) Men...jag känner mig ändå förhållandevis lugn.

På återhörande!

/Vel-pottan... ;)

I väntan på...vaddå??

Det är höst.... Träden har skiftat färg nu...och idag river och sliter den första riktiga höststormen loss löv från kronorna... På sätt och vis känns det skönt med hösten. För mig börjar allting om då. Kanske har man kvar känslan från skolan...att en ny årskurs började på hösten. Jag har svårt att trycka på ctrl+alt+del och göra en omstart och en uppladdning mitt i vintern vid nyår... Det känns mer naturligt nu. Så med frosten kommer nya friska tag... *ler* Eller nåt sånt.

Det slog mig igår att W börjar bli stor. Han hade hemma 2 tjejer från klassen...och de fnissade och busade i hans rum...(stod med örat mot dörren...). Han är poppis bland brudarna..haha.. lilla gubben min... Härom dan hittade vi också spår efter att han och kill-kompisarna har varit ute och surfat på nätet på snuskiga siter... det är klart.. det börjar ju komma nu. Intresset för sånt. Det är ju rätt naturligt. Men det är så grymt farligt ute på www..... Så vi tog en diskussion med honom om det...att det är livsfarligt att gå in på såna sidor på nätet osv osv... Tror det gick hem. Men det är svåra puckar det där...när vi var små var det ju aktuellt rapport och andra herrtidningar som fick stilla nyfikenheten på vuxen grejen... men idag är det så mycket farligare när det finns många skumma människor ute på webben... Känns hur som helst som om jag inte riktigt hängt med... Nyss hade han ju bävernylonoverall i strl. 86....

Känner mig annars ganska trött....är mentalt urladdad och trött i hjärtat... Mina krafter har börjat ebba ut lite. Att komma in i nya tjänsten på jobbet har såklart också tagit energi...men hade jag inte haft jobbet att gå till varje morgon hade jag nog blivit tokig... Här hemma har vi varannandags lycka.. Ibland är allt som vanligt...andra dagar skriker och bråkar vi...andra tiger vi ihjäl timmarna... Varit par ggr till på terapi...tycker väl inte att vi kommer framåt direkt. Det är som om vi bara kan prata med varandra där...(alltså...verkligen P R A T A....eller...kommunicera skulle väl terapeuten kallat det)! Hemma tystnar A...han tycker inte mycket alls. Och om han tycker nåt annorlunda än mig så skriker han fram det....*suckar* Känns som om vi har kört fast... Det känns mest som om jag avvaktar...och väntar... frågan är väl på vad..??

Rätt eller fel...? Same same...

Ensam ikväll....A är uppe i norr...flög upp ikväll för att hjälpa sin pappa att flytta till lägenhet. Han har sålt huset de bott i under 35 år.... tufft....men nödvändigt. Han fyller ju 80 i januari. Sitter med ett glas rött vid brasan och analyserar allt... sitter och går igenom allt..ännu en gång... om och om igen... Sade sjunger tyst och soft i bakgrunden...hjärtat känns ömt...varmt och svullet.. jag vet inte vad som är rätt eller fel... det är såklart både och...oavsett vilket beslutet blir... ingen kan säga att jag har fel...det är mina känslor...och känslor är inte logiska...inte kloka och övertänkta.. de är irrationella...hysteriskt vansinniga..tvära och heta...men inte felaktiga för det...

Har kommit fram till ett par goda insikter på resans gång. Försöker väga dem för mitt inre. Jag måste lyssna till mitt hjärta...försöka inse att det är okej att känna...känna olika saker. Det är okej att vela...att tveka...att tillåta att det är tvära kast. Det är förnuft och känsla som har en sorts maktkamp inuti mig just nu... och vad som är rätt och fel har ingen rätt att bedöma. Måste låta det växa fram...inom mig. Jag har nått dit att jag kan se vilka fel vi begår mot varandra. Alltså...inte de handlingar vi gör som är en följden av allting...utan de verkliga orsakerna...
Som att A aldrig pratar...han är en "tänkare" enligt honom själv... men i den stunden han väljer att tänka igenom saker och ting för sig själv utan att ventilera mot mig så stänger han mig ute...och jag är ingen tankeläsare.. jag förstår inte...jag kan bara se det som är uppenbart...det som syns... och då tolkar jag det på mitt sätt... Som att han struntar i saker och ting...inte förstår...inte bryr sig.. inte anser att det är viktigt att prata om...är lite slö...slapp och likgiltig.. Och ur det föds en irritation...ur det en anklagelse...ur det ett tapp av respekten...och därefter tynar känslorna... och då kan man också tillåta sig se fördelar hos andra... Det är inga konstigheter... rätt naturliga saker. Han är konflikträdd...vågar inte gå emot mig.. är rädd att jag ska lämna...och kaos hotar under ytan... och det irriterar mig. "Jag ska ingenstans" har jag sagt så många gånger...vi gifte oss...kanske blir han tryggare och vågar hjälpa mig utvecklas, tänkte jag. Men nej...han vill/vågar inte gå emot...ifrågasätta... Det gör också att jag tappar ännu mer respekt...och känslor...osv osv... och så går vi runt ett varv igen...

Och...det är så mycket mer förutom det här...jobbiga..knepiga frågor...saker som gör att jag undrar om jag orkar... För visst...det går säkert att komma en bit igenom och framåt genom fam.terapi, kognitiv beteendeterapi etc. Men det där tror jag är som att dieta...det går bra ett par månader...ett halvår...men sen ramlar man tillbaka i "korv och makaron-träsket" igen... Och hur undviker man det i så fall?? Går det ens??

Herregud...vad är rätt/fel...???

Puss, kram å go´natt...!

I två världar...

Dagarna rullar iväg... veckorna åxå. Jobbet går faktiskt riktigt bra! Är stolt över mig själv. Har kommit in så snabbt i arbetsuppgifterna och gruppen... får faktiskt lov att klappa mig själv på axeln. Men...yin och yang jobbar hårt i mitt liv just nu....för hemma går det mindre bra... Har insett att jag och A egentligen har krisat mer eller mindre hela året..egentligen ända sen vi krisade sist... Vi har bara varit duktiga på att blunda och inte se sanningen... Känner att giftemålet i själva verket var en täckmantel för att vi skulle kunna fortsätta lura oss själva och vagga in oss i en låtsad trygg tillvaro. Men när verkligheten knackar på gör den det med besked och då rasar hela korthuset av en enda vindpust.. Vi har varit på familjeterapi...vi gråter... diskuterar...hakar upp oss på detaljer...tjafsar..gråter...och försöker däremellan hitta praktiska lösningar... Har tittat på lägenheter... det lutar åt att bege sig tillbaka till gamla området. Känns ändå bra...fast inte.... Har inte tagit nåt med barnen ännu...V är ju visserligen så liten än....men jag är livrädd för W´s reaktion... minns hur det var sist... och det krossade oss alla...och honom...

Igår var en jobbig kväll...vi såg en tänkvärd film...Den handlade om att man måste inse att de människor man möter i livet bara är del-kapitel i ens liv...(om än viktiga) men att inte hela "livets bok" baseras på en enda person och det kapitlet i livet där den personen kom in....för livet går vidare...trots att de man möter kan försvinna på vägen. Det gäller att hålla utkik efter signalen där livet som man känner till det tar slut....tillåta sig själv att se tecknen...och att våga låta förändringen ske...och älska sig själv på vägen... våga bli förälskad i sig själv...våga skratta åt sig själv...förlåta sig själv....Det planterade nåt som kan utveckla en om man låter det gro...

Men när jag vaknade imorse hade den stora, kletiga, svarta jätteklumpen i magen växt ännu lite mer... Att den finns där är väl kanske inte så konstigt...den rullar fram och tillbaka..i samma takt som min ångest och mina tvivel rör sig... Känns som om jag lever i en parallell verklighet.....i två världar samtidigt... och jag stänger av den ena när jag är på jobbet...och med barnen.... Frågan är hur det kommer att bli när den verkliga världen knackar på...och hur jag kan hantera det... hur barnen hanterar det...och omgivningen.... Och det är jobbigt att stänga av...och att vara så jävla stark hela tiden...

Dan före dan...

Nu börjar det dra ihop sig på allvar... Efter 15 månader i mamma-karantän är det jobbstart imorrn... Känns pirrigt...men kul...samtidigt som en nervositet såklart finns över hur jag kommer fixa det...den nya tjänsten. Men..det blir nog bra så fort jag kommer in i det. Kollegorna känner jag sen tidigare...jag hittar till lokalerna...har suttit på det kontoret tidigare...har tom. med mig lunchlåda...(hihi...hittar även till kylskåpet på kontoret).

Känner mig i fas...har uppdaterat garderoben så den matchar min kroppshydda som just nu är precis "mittemellan" två storlekar...Har bestämt out fit för imorgon...strukit och lagt fram allt i högar.. Lillebrorsan och hans sambo kom förbi ikväll...hon hade tagit med sig saxarna från jobbet och körde igenom mina sommar slitna toppar medan brorsan fick IT support av A.. Håret blev så fint...helt och fräscht... så.. jag känner mig tipp topp...laddad och klar helt enkelt...

Har annars varit en trevlig helg... Var bortbjudna på kräftskiva hos ett par bekanta igår. Timmen blev sen och raspberry mojitosarna många....så vi stannade över natten. Alltid kul att träffa vänner. Och det är ju så skönt att även W har hittat en bra kompis i en av deras söner.

Well...dax att knyta sig snart...så man är utvilad och fräsch på dagen D...

Hörs....

Sommar summering...

Jahapp...så har den här sommaren gått.. eller...nån stackars augusti vecka har vi ju kvar...men, imorrn börjar W skolan igen...och om precis en vecka är mammaledigheten definitivt över.. Då kör jag igång att jobba igen... Och det känns tillika som höst ute. Det är fuktigt, lite rått på mornarna...framemot eftermiddagen blir det varmt och kvavt...men...det är ändå inte samma värme som förr...

Det har varit en...vad ska man säga...lite udda...aningen forcerad...både rolig men även tråkig sommar... har ju inte varit hemma så mycket..har inte hunnit njuta av de växter jag planterade och det vi har gjort ute... Samtidigt var det underbart att komma ifrån renoverings-eländet..*suck* Var ju först i Luleå hos mamma och pappa...fick lite välbehövlig avlastning..och hade 2 rätt sköna veckor.. Träffade massor med gamla bekanta, var på ett par trevliga fester...var på den årliga festivalen i stan...lyssnade på Winnerbäck och drack festival-öl i tält... struttade omkring i tennis-dojor och frös...(har glömt den låga natt sommar-temperaturen i norr...) Sen hann vi precis bara komma hem och vända. Måndag den 4:e aug körde vi tillbaka ner till Stockholm och fredag den 8:e drog vi över till Gotland...och har varit där ända tills igår. Det blev 9 lugna, avslappnade dagar... men vi hann ändå åka runt...besöka nya platser och kolla in alla gamla favoriter (bla. Norsta Auren...den vackraste stranden i landet..längst ut på Fårös yttersta udde...) Vi var med några dagar under medeltidsveckan...såg på riddare, tornerspel, gycklare, åt griljerade och glaserade "medeltids-äpplen".. så...summa summarum blev det en skön vecka för familjen. Även om överresan tillbaka igår blev en mardrömsfärd.. Det blåste 20 sekundmeter och gick enorm sjö... W och halva båten åkte på sjösjuka...och han kräktes om och om igen lilla stackaren... tycker man borde lärt sig av sitt misstag sen bilfärden upp till norr och köpt åksjuke/sjösjuke tabletter till honom...men men...man lär så länge man lever...

Annars är det lite upp och ner... jag och A krisar just nu... började ju för ett tag sen med en massa "ta eget initiativ" bråk...känner mig tom...ensam...och jag har börjat vantrivas i huset... känns som ett fängelse...utan lekvänlig gård....och allt...*suckar* Tycker inte att A jobbar för att få färdigt huset...och det retar mig till vansinne... vi har liksom haft samma diskussioner i 11 år nu...och jag börjar känna mig så trött på det...inser att jag har försökt förändra honom i alla år...eller mig själv.. och jag börjar tröttna på allvar... orkar inte...känner mig utbränd...trött... och energilös... Visst...jag oroar mig såklart lite över jobbet...bråkar med mig själv och vikten...men.. det är inte det... får se vad som händer... känns som om jag är lite i en livs-kris...

Har iaf precis uppdaterat min garderob på webben...kan ju inte ha ett enda förbaskade plagg sen innan mammaledigheten... kan för tusan inte ens ha kjolar jag köpte i mitten av graviditeten!!! Helt befängt!!! Men är iaf skönt att kunna beställa där och hämta här... Sen ringde de från jobbet idag och berättade om mitt introduktions-schema...och då kändes det bättre... ser nästan fram emot jobbstarten nu... som ju är om en vecka precis...helt galet!

Så...det var en liten kort sammanfatting av min sommar...fara, flänga, renovera, bråk, kriser, åksjuka, sjösjuka...låter iofs som en rätt normal svensson-sommar...*ler matt*

Nu återstår bara att pina sig igenom en Allévo kur och få ner den vin- och grillmats- stinna magen en aning innan jag ska försöka klämma in mig i kostymbyxor igen...*puhh* Har totalt släppt alla hämningar...och har ätit...och druckit allt jag varit sugen på hela sommaren... har gått tillbaka till gamla urspringsvikten...och midjemåttet...men...får se till att ta tag i det här på allvar! Köra lite GI-inspirerat och komma igång på gymet igen...*optimistisk* Nej...dax att runda av..

Sov sött....

Bil-kaos och semesterlunk...

Är precis en vecka sen jag satte mig i bilen och rullade norrut på egen hand med ungar, hund och semesterpackning... Bestämde mig ju för att ta ta några veckor här uppe i Norrland hos mamma och pappa med barnen medan A renoverar färdigt huset... *tidsoptimistist* Fulla av förväntan rullade vi nerför backen där hemma med en massa proviant att njuta av längs vägen... Vi hann bara 3 kilometer så slog det mig att jag måste ha glömt V´s sandaler på biltaket (som jag plockat upp från resväskan för att enkelt komma åt under bilfärden).... Så jag sladdade tillbaka hem...lagomt irriterad (blev ju lixom fel start efter det där)...uppför backen igen...och ut för att leta sandalerna... men inte en skymt av dem nånstans.... däremot hittade jag dem sååå prydligt nerstoppade i en av påsarna inne i bilen... *suuuuuuuck* Jahapp...iväg igen... lite mindre entusiastiska andra gången vi rullade nerför backen... Hann bara till Uppsala så började W klaga på att han mådde illa... och helt utan förvarning spydde han ner halva baksätet och hela sig själv!!! Å herregud..vad är det här?? Tänkte jag när spy-lukten nådde min näsa och W storbölade där bak för att han satt i allt kräks... stackaren... Och sådär efter E4:an kan man ju inte direkt svänga av direkt som man vill.. utan det tog väl en halvmil, en mil ungefär innan det dök upp en rastplats... Ut med hund, ungar, kräkiga grejer från baksätet...filtar, kuddar, pick-nick korg, leksaker...*gaaahhh* Torka barn, torka golv, säten, fönster, dörrar.... och mitt i allt det där så kommer en kvinna förbi och frågar om det hänt en olycka... men HERREGUD!!! Vad tror du??? Att jag står med ändan i vädret och skurar bilen för att det är roligt?? Hrrrmmpphh!!!

Resten av resan gick bättre... Hade redan bestämt att dela av den 100 mil långa sträckan på 2 dagar...för ungarnas och hundens skull... Hade bokat en campingstuga i Härnösand som är ungefär halvvägs...(46 mil upp dit).. Vi höll precis på att missa avfarten där namnet på campingen stod (handskriven med halvt oläsliga krumelurer..) och när vi svängde in på infarten gav jag och W varandra en blick som sa "åh nej...hjälp vilket rugg-ställe...vad har vi gett oss in på...vi kör hela vägen idag istället"... Men när vi väl kommit oss tillrätta i den 12 kvm stora 70-tals retro stugan så kändes det bättre. Visst...det luktade svagt av mögel, toa och dusch fanns inte i stugan utan i servicehuset brevid och det enda ätbara på 2 mils avstånd var en frys-pizza av märket Dr Oetker...men...strunt samma för en natt tänkte vi och köpte varsin äckel-pizza, lite chips, godis och så satt vi och kollade film på lap-topen och myste. W tog även ett sent kvällsdopp i den lilla tjärnen vid campingen och jag tog hunden på en riktigt skön skogspromenad sedan V somnat i stugan.

Dagen efter rullade vi iväg tidigt... passerade Ö-vik (ca 10 mil norr om campingen) redan runt 8.00 och det blev en OKQ8-frukost...lite bensin i tanken åsså spurtade vi hela vägen upp... V fick käka burk-lunch på en parkering vid Skellefteå och sen gick de sista 15 milen i ett huj.
Men...så här i efterhand blev det ändå en rätt skoj färd upp på tu man hand...lite äventyr i vardagen...och nu är jag ytterligare en erfarenhet rikare...man lär ju av sina misstag...så inför hemfärden är det jag som åker om apoteket och köper åk-sjuke-tabletter till W...

Har iallafall varit en skön vecka hos mamma och pappa... har inte gjort många knop... Mest vilat, ätit och druckit gott...träffat släkt och vänner. Tog en krogsväng i mitten av förra veckan med brorsan och hans sambo.. Var en riktigt trevlig kväll med mycket skratt och många goda drinkar.. och tung huvudvärk dagen efter...*ler* Nu på fredag flyger A upp och ska hjälpa sin pappa att städa ur sitt hus som ska säljas. Och så är det en festival i stan i helgen som vi nog också ska besöka. Och på måndag rullar vi söderut igen...bilar ner tillsammans allihop...

Har förövrigt hittat en ny ägare till hunden... lade ut en annons även här uppe och fick napp. Fick många fler svar härifrån än i Sthlm och det beror nog på att folk här uppe har mer tid och mer utrymme att ha husdjur... Så..har haft ett par spekulanter som tittat på honom. Fastnade för en jättegullig tjej ifrån Piteå som haft hästar och hundar i hela sitt liv. Hon kändes seriös och gullig. Så hon hämtar pricken nästa helg... känns både skönt och jobbigt... men när vi nu tagit det här beslutet känns det ju bra att det löst sig på bästa sätt...

Nej...nu är det dags att få igång den här dan...har faktiskt kommit in i en sorts semester-lunk och kommit ner lite i varv... vilket är välbehövligt efter en tung sommar med renovering och allt... men man behöver ju inte såsa bort all tid för det...*s*

Kram!

Har en "apelsin-man"...

Har precis läst ut "Bitterfittan"...*sträckläst..som vanligt*...hm... Mycket tänkvärd bok...slående...och igenkännande förstås. Tyckte om den. Visst...ibland blir det lite av en orgie i mansförakt..fast..orden är inte mindre sanna för det. Den är träffande, berörande...och nu efter jag läst sista sidan känner jag mig liksom lite tom... inte på ett negativt sätt direkt. Men..jag är tankfull... Vet inte riktigt hur jag trodde den skulle sluta. Men..den känns träffande likt mitt liv.. framförallt som det var för ungefär två år sen när jag upptäckte att lilla V börjat gro där inne.... Men jag är just nu minst lika trött och tömd och dränerad på energi som huvudpersonen i boken...efter ett helt år hemma... med sviktande självkänsla...med långa dagar utan intellektuell stimulans och vuxet sällskap. Samtidigt som jag känner mig tröttare än nånsin, tankfull och lite vemodig efter jag nu slagit igen boken så känner jag mig ändå lätt i sinnet. Insåg nämligen när jag läste att jag faktiskt har en "apelsin-man"... för er som har läst boken...eller kommer läsa den...så förstår ni vad jag menar. Min A är osjälsvisk på många sätt...och skalar mer än gärna mina apelsiner...utan knot. För en apelsin-man är sån...han ställer upp, finns där, är osjälvisk... Däremot har ju min älskade apelsin-man mindre bra sidor såklart... som självklart gör även mig till en bitterfitta då och då mellan varven...t.ex. vårt eviga tjafsande om att ta tag i saker hemma...ute såväl som inne...vid husrenoveringar såväl som när tvättkorgen är full...kylskåpet tomt och handlingslistan måste skrivas...att ta ansvar och ta tag i de tråkiga grejerna i livet först...innan man kopplar av och gör det man tycker är roligt... Saker som jag tycker att han skulle kunna bli så mycket bättre på...

Jag frågade honom härom kvällen vad han anser att kärlek är... och han hade ärligt talat svårt att precisera sig..."jamen...asså...det är väl.. jamen...typ...asså..."... "Ja..vaddå" sa jag och släppte honom inte så lätt... "Jamen...typ en känsla bara. Att man tycker om en annan människa, värdesätter dens egenskaper, lär varandra nya saker, gör saker för varandra liksom".. efter de orden såg jag att han kände sig nöjd...men nänä gosse...så lätt slipper du inte undan tänkte jag... "Hur då..lär varandra saker, och gör saker för varandra...?" ..."Mjaaoo..asså...jamen...typ...ja...hjälps åt...kanske..." Här tystnade han för han visste att här hade jag trumf på hand...och förstod med ens att han var på väg in i en fälla...och så hemsk jag är så njöt jag av det... "Ahaa...nu är vi inne på de verkliga svaren...du menar...gör saker för varandra...hjälps åt med...?" "Äh..du fattar..."... "Nej....berätta"..."Ähum...jamen..typ hemma och så...typ hushållet..." "AHA! Sådär ja... så...du menar alltså att kärlek innebär att man har delat ansvar för saker och ting....man tar tag i saker hemma, delad börda är halv börda och så vidare...?"...Här började han se lite blek ut... men jag fortsatte obevekligt..."Så...det innebär ju egentligen att kärlek inte alls är en känsla... utan i själva verket handlingar...osjälviska handlingar man gör för en annan människa...man hjälps åt...tar sitt eget ansvar...tar INITIATIV till saker och ting..." (Åhhåååjaja vad jag njöööööt och gjorde vågen hejvilt i fantasin..det här var så slående fantastiskt mitt i vår "ta-eget-initiativ-kris" vi haft den sista tiden...). Han sa inte så mycket mer...fattade poängen...tog till sig den...och gjorde som de flesta män gör när de inser sig besegrade...reste sig ur soffan och tänkte ta den enkla utvägen...gå och lägga sig...eller sätta sig vid datorn... "Å nej du...så lätt kommer du inte undan"... sa jag flinande...och jag riktigt hörde hur bitterfittig jag lät..haha... och så fortsatte vi så i en timme till....diskuterade kärlekens sanna väsen...och hur vi ska få saker och ting att funka..få vår kärlek att överleva vardagens familje-helvete...(som ju alla lever i men ingen vågar tala om..)

Och apropå det...den stora tystnaden kring tvåsamheten...så slog en sak mig när jag läste boken... Så fort man börjar beklaga sig om hur man själv har det...om hur slö ens karl är..att mesta jobbet hemma hamnar på en själv osv osv...ja då blir den man berättar för tyst. Och i den stunden tänker ju man själv "undrar om det bara är vi som har det såhär dåligt"...."det kanske är mig det är fel på"... men i själva verket är det precis som Maria Sveland skriver i sin bok: "Den dånande tystnaden runtomkring beror på att alla andra är fullt upptagna med att vårda sina egna kärlekslögner"... och så är det nog...att så fort någon beklagar sig öppet...så tänker den andra "Ahaa...de har det ännu sämre än oss...för sådär kan vi ju bara inte ha det"....det är lite som fenomenet att vi människor älskar att frossa i andras olycka... en löpsedel med en dödsolycka eller en kändis tragiska privatliv säljer ju betydligt bättre än en allmängiltig lite småtrist vardagsnyhet om politik eller ränteläget (även om det betydligt skrämmande i många fall). Men det är såna vi är...vi gottar oss i andras misär för att själva uthärda våra egna små familje-helveten..och det gör att vi orkar springa ytterligare ett par varv i det gudsförgätna ekorrhjulet...

Jag har alltid varit livrädd för att "nöja" mig i livet...har alltid varit lite av en sökare... men det slog mig att det inte handlar om att "nöja" sig med saker och ting för att känna sig lycklig, tillfreds och hitta sitt inre lugn...däremot ska man kanske känna mer tacksamhet... inte över allt man äger och har...utan över vad man lyckats åstadkomma... känna sig stolt över både de mer och mindre lyckade valen man gjort hittills i livet...att man kan förlåta sig själv..berömma sig själv..unna sig saker...ta för sig...utan att ha dåligt samvete mot sin omgivning..mot sina barn...sin man.... Jag är inte tacksam för att jag har en "apelsin-man"...däremot inser jag att jag är tacksam för att han försöker och omedvetet kämpar mot patriarkatet och de förhärskade könsrollerna...för han verkligen och innerligt vill mig väl.. Det insåg jag när jag läste boken... och det kan inte vara så lätt för honom heller... inte för att det är synd om honom... men....han slits nog hårt mellan två världar... mellan den godtyckliga mansrollen och sin bitterfitta till fru vissa dagar... och däremellan så skalar han faktiskt mina apelsiner...även om det nu alltid är jag som har köpt hem dem från affären och plockat in dem i kylen...

Det är bara det att jag är rädd för att vi har slagit oss lite till ro....vi kvinnor födda på 70-talet..vi har glömt vad tidigare generationers kvinnokämpar har gjort...vi lever i tron att vi bor i världens mest jämlika land och slår oss bedrägligt till ro...vi tror att förändringarna är gjorda...förstår inte att vi hela tiden...varje dag...jämt, jämt...outtröttligt måste fortsätta kämpa och kriga för vår plats där ute..kämpa mot svårigheterna i arbetslivet... brottas mot självklarheten att vi ska ansvara för hemmet...ta den största delen av föräldraledigheten...osv.... Vi tillåter själva de där gamla rollerna leva kvar... Och en så jäkla träffande bekräftelse på att den föråldrade könsrollsfördelningen faktiskt lever kvar...och även finns i mitt liv...det fick jag när min nya chef frågade mig om jag planerat att jobba heltid när jag kommer tillbaka efter mammaledigheten. Javisst svarade jag direkt, hurså? Nja...hon undrade om vi skulle komma att få ihop vardagen om båda jobbade heltid. Tror ni A fått samma fråga av sin chef??

Orättvist...ja..helt jävla klart att det är...men...det är vårt eget ansvar att kämpa mot...fortsätta den eviga kampen... Jag kommer nog aldrig stå på barrikaderna där ute i offentligheten och slåss för kvinnans rätt...men i mitt eget lilla familje-helvete och i min vardag kommer jag fortsätta att göra det... för min egen skull. För vi har alla ett eget ansvar över våra liv...och vi äger alla våra egna själar... och det står en fritt att vara sig själv trogen...bara för att man lever i en tvåsamhet innebär det inte att man slutar vara en enskild individ... med egna behov, önskningar och drömmar...och det... det kommer jag aldrig glömma..eller sluta upp med att ha...och försöka förverkliga... För det är som Maria Sveland säger: "När glappet mellan dagdrömmarna och verkligheten blir för stort, det är då man blir en bitterfitta"...

Upp till kamp... ;)

Camping-liv...

Det har varit en helg i campingens tecken....ja...sån där helg man kommer att komma ihåg... i både positiv och...eehh...ja... mindre positiv bemärkelse...

I fredags åkte jag och handlade och fixade, packade och förberedde. På lördag em tog vi båten från Stavsnäs ut till Sandhamn.. Fullastade med packning (som om vi skulle stanna en vecka och inte bara för en natt) tumlade vi och hundskrället av båten och slogs direkt av den avslappnade atmosfären, semesterandan och framförallt så kändes det för första gången som riktig sommar!! Solen värmde skönt och överallt på uteserveringarna vid hamnen satt folk och skrattade, myste, drack öl och vin. På ett ställe spelade ett live-band "Sommaren är kort" (visserligen hellre än bra...men ändå..) Tempot var lugnt och stämningen så härligt avspänd (trots att det huvudsakligen gick omkring Lacoste- och Henri Lloyd-människor mellan hamnen och seglarhotellet...). Hur som helst... någon dyr hotellnatt hade vi inte planerat in (tyvärr), utan vi hade planerat att vandra ner till öns sydligaste udde och campa på den fina Trouville-stranden...

Precis när vi passerade den trendiga, fräscha baren nere vid hamnen för de lite vackrare och lite "finare" sällskapen som är medlemmar i SSS (Sthlms seglarsällskap) så träffade A på en kollega som från sin plats vid bordet vinkade fast oss...Hon smuttade på sitt vita vin och frågade vart vi bodde... "Vi tältar" sa A hurtigt... och såg inte kollegans skeptiska min...och på följdfrågan om vi bodde på campingplatsen med bekväma faciliteter, med toalett och duschar, lite högre upp i byn så avslöjade A såklart (över-ärlig som han alltid är) att vi skulle utnyttja Allemansrätten istället..och i den stunden blängde kollegan på oss uppifrån och ner... och jag insåg plötsligt att camping-fenomenet totalt har dött ut...att det är en 70-tals relik som väldigt, väldigt få ägnar sig åt.. Och det kändes verkligen som om kollegan betraktade oss som "fattiga familjen" från förorten som inte ens hade råd att nyttja den färdiga camping-platsen för att de tar uppställningsavgift...för varför skulle man annars välja att sova och bajsa bland myror och mossa??? Även om det inte är sant att det är pga ekonomin vi valde att tälta...(utan för att det inte fanns lediga stugor samt för att vi trodde det kunde vara kul för ungarna) så kände jag hur jag rodnade av förlägenhet... och när vi lämnade den förfärade kollegan och vandrade vidare så frågade jag A varför han inte ljugit istället och sagt att vi bodde i stuga... Han förstod inte varför det skulle vara nödvändigt...att inte säga som det är...och förstod inte alls mina tankar... (han såg nog inte kollegans blick..)...Och jag förbannade än en gång att han är så dålig på att fatta vinkar och dra vita lögner då och då....(Gud vad jag längtar tills Bitterfittan ligger i lådan...hehe...A kommer få det svettigt och hett om öronen...tror jag ska hämnas lite extra för att vi fick skämmas för kollegan...*s*)

Vi hade ju hur som helst bestämt oss för att slå upp tältet och campa för natten vid öns finaste sandstrand... och släpade oss genom den kvava och heta skogen 4 km tvärs över ön...släpande på 170 kilo packning, en dragig, flåsande hund och en kinkig 9-åring med skoskav...och kom slutligen fram dödströtta...till ett jättemysigt ställe....(om man nu gillar att öva inför att tälta på Himalayas stormiga bergssluttningar)... åh herregud vad det blåste och stormade...!!! Trodde håret skulle blåsa av! V skrek och grinade.. packningen blåste all världens väg!! A såg allmänt bekymrad ut och sa att inget tält skulle klara en sån där blåst... Men...vi hittade tillslut en plats med lite lä där vi slog upp vårt nyinköpta 4-manna tält med förmak... och mot kvällen mojnade vinden något.. Vi grillade...badade..spelade boule...och hade en riktigt skön kväll... Tills vi upptäckte att A glömt packa med färskvattnet jag ställt fram på köksbänken... Efter en del sura miner traskade han och W tillbaka mot Sandhamns by (som sagt...4 km ENKEL väg) för att fixa vatten....jamen...det var ju faktiskt han som glömde ta med det... så då får minsann han åxå ta eländet det medför...*hård* När de sedan kom tillbaka ett par timmar senare, rödblossiga efter den raska promenaden på närmare en mil så började det mörkna och vinden tilltog igen... Jag och W frös så tänderna skallrade...(och dessutom hade jag ju blött hår sedan badet).. Vi kröp in i tältet och tänkte att här inne är det väl varmt och gosigt.. Jo..tjena..det var kallt som sjutton och jag började redan efter ett par timmar tröttna på livet med kylbag, rafsandet efter grejer som ligger huller om buller i väskor...hunden gnällde surt när vi placerade honom i förmaket... V spydde ner hela mig, sig själv och halva min sovsäck efter han ätit kvälls vällingen...

Och sen blev det en sån där klassisk helvetes natt man bara upplever när man campar... Först svinkallt....sen outhärdligt fuktigt och kvavt... Knöligt, hårt underlag att ligga på...ingen av oss hade kudde utan bara några ihopknölade T-shirts under huvudet....och både jag och W blir jättegriniga om vi inte får ha kudde...Och så hade någon kommit på den "smarta" idén att V ju kunde dela liggunderlag och sovsäck med oss vuxna (det var INTE jag som födde den tanken..hrrmm..) och han tog upp halva tältet på egen hand...(jag undrar om det ens är fysiskt möjligt för en 1-åring att ta sån plats när han sover??) *suckar* Så A låg och grymtade på min ena sida om platsbrist och sovsäcks-brist och W låg på den andra sidan och hulkade och grinade efter sin kudde hemma...*gaahh* Så jag låg där och vände och vred mig...från sida till sida... och kände för varje vändning hur stel jag började bli i kroppen... höfterna värkte, ryggslutet skrek av smärta, huvudet bultade, ögonen var sådär grusiga och "svidiga".... och så mitt där det var gnällde hunden och behövde gå ut och göra sina behov.. Det kändes som en total omöjlighet att ta sig upp ur den ställning jag låg i... men efter mycket om och men...baxande och pustande och stönande så hasade jag mig ut ur tälthelvetet i stående ställning... och aooooo vad ont jag hade i kroppen!!! Jag kände panik över att gå in och lägga mig i tält-eländet igen... och funderade över att stanna uppe istället..men efter en snabb titt på klockan insåg jag att natten såklart släpade sig fram... halv tre!!!! Åhh.. det är alltid så när man campar! Klockan verkligen seeeeegar sig fram nattetid... och det lustiga är att alla upplever samma fenomen!!! Och ingen vaknar utvilad och fräsch...utan svettig, med ryggont, tungt huvud och håriga tänder... (och den som säger nåt annat ljuger...eller jobbar för fjällräven eller nåt annat friluftsföretag...) Inte undra på att folk slutat upp med eländet och satsar på bekvämare alternativ då vi klivit in en bra bit på 2000-talet...A vände på sig när jag knölade ner mig i sovsäcken igen...han såg ut precis som jag kände mig... hade svällda, röda ögon, håret på ända, var sned och skrynklig i hela ansiktet... han mumlade med skrovlig, trött röst: "Nästa gång hyr vi stuga va..? Det är liksom bekvämare" Nähä....säger du det? Haha...*ironisk* Och då ska ni veta att A är den i vår familj som främst pläderar för campinglivet... Nä...vi börjar nog helt enkelt vara för gamla och bekväma för det... (tack gode gud för att vi bokat stuga med alla bekvämligheter under vår augistivecka på Gotland...*längtar*..hoppas verkligen A kommer ihåg att berätta det för kollegan..haha..)

När morronen tillslut kom och vi äntligen fick rulla ihop de eländiga sovsäckarna och packa ihop tält-skrället så var det väl ärligt talat rätt mysigt att äta frukost nere vid strandkanten och höra vågskvalpet... Vi hade hela den kritvita sandstranden för oss själva och njöt av solen som brände redan halv nio på morronen... Efter hand fylldes stranden ut med skräniga barnfamiljer, top-less badande "tuttis-blondiner" och gapiga finnar och italienare... men den där fridfulla frukosten vid stranden är nog det jag kommer ta med mig mest från den här helgen... en stilla stund som vi så väl behövde mitt i alla måsten och krav vi har just nu i och med renovering och allt...

16.10 tog vi båten tillbaka mot fastlandet igen...och det var inte utan att det kändes lite vemodigt att lämna den fridfulla hamnen med sina klassiska rödmålade skärgårdsbodar... Vemodigt för att vi måste lämna lugnet och avkopplingen bakom oss och plocka upp hammaren och målarpenseln igen... Men å andra sidan hängde vi allihopa som urvridna disktrasor efter natten i tältet...och såg fram emot våra egna, mjuka sängar...och kuddar...!!! ;)
När vi väl körde in hemma på gårdsplanen kändes det som om vi varit borta betydligt längre än bara sedan dan innan... och det är för mig ett tecken på att man verkligen har kopplat av och fått en andningspaus... vilket ju var syftet. Däremot hade jag väl inte räknat med att helgen skulle medföra att jag skulle vakna idag och röra mig som en 88 årig tant med akut behov av rollator.. *ont överallt sedan tält-natten*...

Nej...nu måste den här åldringen halta ut och ta tag i lite vattning och grejer ute... mina stackars clematis, sommarblommor och trädgårdslandet skriker efter vatten efter den här torra och varma helgen... orkade bara inte ta hand om den delen igår när vi kom hem... Vi dog i varsitt soffhörn vid en film och somnade sen så fort jag la huvudet på kudden...

Hörs å ses!

*kramelikramis*

Bitterfitta, läslust och kriser...

Känns bättre idag...med det mesta. Började med en skön förmiddag på stranden med barnen, storhandlade för helgen, myste och åt på McD med W och så var vi förbi leksaksaffären i centrum och jag gav efter för ett radiostyrt plan för 299 spänn... fast det är i mitten av månaden och man helst undviker att göra kontoutdrag...(ja...det man inte vet mår man ju inte dåligt av..*s*) "Ja...men...det skulle ju liksom vara en trösta-sig-present för att vi måste sälja hunden" sa W lite underfundigt och log lite... Åh..gud han vet EXAKT vart han har mig den ungen... Fort halade jag fram tre hundralappar och kände mig lite bättre som mamma... (för en stund...tills han blev arg för att jag glömt köpa uppladdningsbara batterier till tingesten)...*suuuuckar*

Bortsett från att det varit en skön, effektiv, mysig och framförallt somrig och solig (24 gradig) julidag så känner jag mig nöjd över beslutet med hunden, över att allting är bokat till Gotland, och så har nog den sista tidens deppighet åxå varit en blandning av PMS, trötthet pga allt renoverande och så har vi än en gång haft vår klassiska "ta-eget-initiativ-kris"...(som vi har då och då mellan varven när jag inte tycker A tar tag i saker och ting...utan mest förlitar sig på mig...). Fick apropå den ett passande boktips av min brorsdotter... "Bitterfittan" av Maria Sveland... citerar recensionen från Adlibris:

"Sara är 30 år och redan bitter. En riktig bitterfitta faktiskt. Så en dag i januari när allt blir outhärdligt lämnar hon man och barn för en veckas tankepaus på tönt-Teneriffa.

Med sig på resan har hon Erica Jongs 70-talsklassiker Rädd att flyga, och hon läser och undrar hur det kunde gå så långt att hon längtar mer efter en hel natts sömn än ett knapplöst knull.
Det var ju inte så här det skulle bli. Hon drömde ju bara om kärleken som alla andra. Sara känner sig lurad och bitter när hon tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon dräneras på energi i familjefängelset. Är det ett ofrånkomligt arv i rakt nedstigande led - från hennes rastlösa mammas diskande eksemhänder till hennes eget nervösa duktighetskomplex?"

Behöver jag säga att jag har beställt boken? Åhhh...jag längtar efter att få frossa i lite mans-hatande för en stund...nicka igenkännande och få utlopp för min egen frustration som precis nyss rann över bägaren...

Älskar förresten alla internet-bokhandlar... hur enkelt är det inte? Några knapptryck..."klick, klick"..."Godkänn din beställning"...och efter 2 dar ramlar godsakerna ner i brevlådan... Har faktiskt precis fått hem en laddning... ska bla köra ett Hemingway race... och så ska jag börja läsa mer litteratur på engelska har jag bestämt mig för... dax att lämna Mankell och Marklund-träsket och bli litterär på allvar...*s* Närå..jag älskar deckare mer än nåt annat....och det kommer jag alltid göra.. Däremot kan jag inte med fenomenet ljudböcker... för mig skulle det vara otänkbart... Det där med röster är ju jättekänsligt.. tänk om man inte gillar berättarrösten? Då är ju hela boken förstörd...för evigt förknippad med rösten... Och sen har jag mycket svårare att "kliva" in i boken om jag får den uppläst för mig... nänä...det där med ljudbok är lite fusk tycker jag...som att sjunga "playback"...hehe..riskerar väl att få halva läsarSverige mot mig nu... Men...vi är ju alla olika...

V somnade för en halvtimme sen och W fick lov att spela sitt älskade WoW en knapp timme till...för nu är nya regler uppsatta för att få ordning i stugan...senast 22 ska han vara i säng på kvällarna.. hittills har det varit total high-chapparall här...och ingen koll alls... så ungen har ju somnat efter oss tom!!!! Så...nya rutiner och nya tag... Apropå nya tag...nu är det dax att gå på kvälls/nattskiftet... dvs gå ut och måla färdigt hus-helvetet!!! *spyless nu* En halv vägg kvar att måla sista varvet gult nu! Och så knutbrädor mm som A först måste kapa till och sätta på plats.. (apropå det där med att inte ta eget initiativ...*morrar lite*)...

Hásta lá vista baby.... I´ll be back... *mullrar som Schwarzenegger* ;)

Inget mera hundliv...

Vi har nu i familjen bestämt oss för att omplacera/sälja hundskrället...lilla prickig-korven....

Det finns flera anledningar till det. Dels är vi oroliga att lillebror är allergisk. Det har kommit lite eftersom och nu har han varit snorig och slemmig en längre tid... okej, okej...visst, det kan vara sommarförkylning åxå...men.. troligen inte eftersom A alltid varit jätteallergisk mot pälsdjur. Har inte testat honom ännu...men...vi ser tydliga signaler...(röda ögon osv när han är vid hunden)

Andra stora anledningen är naturligtvis den klassiska...tidsbrist.... vilket vi iofs visste att vi hade redan innan vi tog honom. Men, vi är ju eviga optimister...och nu när det börjar dra ihop sig för mig att börja jobba igen (ny tjänst dessutom) så har vi insett att det kommer bli övermäktigt... vi har verkligen inte tid att engagera oss i stackaren...hinner aldrig med...att ägna sig åt honom, träna honom, gå långa promenader etc. Så stackaren ligger liksom på golvet och blänger på oss...

Så...jag har faktiskt annonserat ut honom nu... hoppas att någon vettig hör av sig asap. För det är så jobbigt om det drar ut på saker och ting när man väl har bestämt sig...*suck* Och gissa om W är förstörd? Han grät i 2 timmar i sträck igår... gissa hur bra det känns i ett modershjärta? ;(
Men nånstans måste jag stå över det där...tro på att det kommer gå över...och vi måste ta det här beslutet för familjens bästa... men det är klart att såna här grejer kan sätta spår hos en liten kille... "När jag var nio så sålde mamma och pappa min hund som jag fick i julklapp...." Huuu... *lessen nu*

Deppigt och gråmulet...

Det har regnat 3 dar i sträck nu...*less* Vi blir sinkade i renoveringen ute...och så går vi varandra smått på nerverna här hemma... Lyllo A som får jobba... Bråkar med W för att han bara sitter med sitt förpillade WoW (dataspel)...och han surar och vägrar gå utanför dörren, ringa nån kompis, eller göra nåt annat än att varva mellan TV:n och datorn.. *suckar* V har börjat gå mot möbler, äta Doggy hundmat och stoppar det mesta möjliga och omöjliga i munnen på två röda... så det är bara att glömma att ha honom lös på golvet medan man bäddar, plockar undan eller gör nåt annat hushållsaktigt...*puh* (Just nu sitter han fastspänd i sin stol och äter banan)...Så...jag är rätt slut av att tjafsa med och passa på ungar...Men...en ljusning finns det..vi har bokat in en augustivecka till Gotland... alltid nåt att se fram emot... även om det är ett tag kvar och en vecka vid medelhavet slagit betydligt högre... Men...Gotland är ju iofs som Grekland.. Och det är åxå billigare att åka dit med hela fam. Hittade faktiskt en toppenfin privat stuga vid Tofta... så vi åker dit v 33... eller i slutet av v 32 (så vi får kolla på lite riddare, tornerspel och annat under medeltidsveckan som är v 32..) och när vi kommer hem från Gotland börjar ju W skolan igen...och en vecka därefter börjar jag jobba... Helt sjukt!!! Men..det känns bra ändå. Framförallt eftersom jag börjar på ny tjänst. Har inbokade utbildningar, introduktioner osv. Så allt känns bra och välordnat. Fick veta igår att jag t.om. får egen p-plats i city...som jobbet betalar!!! Så..det blir bara bättre och bättre det här...*gör vågen hejvilt*
Annars planerar jag ett par veckor uppe hos mamma och pappa i norrland. Tänkte ta bilen och ungar och hund och dra iväg på egen hand. Som ett litet äventyr. Delar nog upp de dryga 94 milen på 2 dagsetapper...stannar väl halvvägs på nån camping eller nåt... För det blir små tufft att beta av hela sträckan i ett när man är ensam som kör... Men..det blir nog om 2-3 veckor eller nåt sånt. Fram till dess hade jag hoppats kunna måla färdigt huset och göra klart andra småprojekt jag har dragit igång. Men...med det här pissiga vädret blir det inte mycket gjort ju..
Får försöka intala mig att det väl finns nåt syfte med det hela åxå...så man tvingas släppa allt och inte renoverar ihjäl sig.. *muttrar*

Nåja...nu ska hemmafrugan ställa sig vid spisen igen...och fixa middag till grabbarna grus...

Tjingeling!

Länge sen...

Under sommaren räcker tiden konstigt nog aldrig till... känns alltid som om jag jagar sekunder för att hinna det jag ska. Och allt bygg-kaosande, sommarlovs-påhittande, midsommar-firande och gud vet allt...har fått ta all min tid. Har inte hunnit uppdatera bloggen nåt... Men...så e ju livet. Har haft fullt upp sista veckorna. Vi firade midsommar med dunder och brak då förra helgen... bjöd hem släkt och vänner och vi hade mysig pick-nick på stranden, spelade kubb, lekte lekar och festade till sena natten i vårt uppbyggda party tält bland allt byggbråte, verktyg, målarburkar... men kul hade vi.. och mitt i allt överraskade storebrorsan med att komma på överraskningsvisit... han och hans sambo hade i smyg åkt ner till Sthlm för att ha en lugn helg på tu man hand... och då smet de ut till oss.. hur kul som helst! Och mamma och pappa var ju åxå här för att hjälpa till med byggandet... och lillebrorsan såklart... Så..hela tjocka släkten var alltså med och firade!! Och nu i fredags fyllde lillebror 1 år... helt befängt! Fatta...det är ett år sen han föddes! Vart tog tiden vägen liksom? Vi hade kalas i dagarna två... och så har vi försökt hinna bygga lite åxå i helgen mellan regnskurarna... (piss-trist varannandagsväder här just nu...*suuuck*)..

Och mitt i allt det här så har jag åxå fått en ny tjänst internt... !!! Blev uppringd av en kollega förra veckan och vi träffades förra tisdagen... det gäller en rätt kvalificerad tjänst som huvudansvarig för ett par av våra största kunder!!! Ett jättebra steg vidare i organisationen för mig! Så...jag löneförhandlade hela fredagen (V´s ettårsdag kommer ju ärligt talat alltid att vara lite förknippat med det..)...och så skålade vi i champagne på fredagkväll här hemma för att fira att det gick iland!! Men jag fattar inte riktigt hur jag har hunnit rodda iland allt de sista veckorna! *småtrött nu* Känns verkligen som om man skulle behöva en semestervecka nånstans låååångt hemifrån nu! Ladda om innan jag börjar på nya jobbet... Är otroligt sugen på en utlandssväng igen... men...får se om vi får korvörena att räcka till det. Och...framförallt så hade ju A inte tänkt ta någon semester i sommar... utan tänkte använda den för att dryga ut pappadagarna i höst. Nåväl...vi får väl se vad som händer...

Nä...efter en lång och gråtrist dag e det nu dax att göra kväll... bada ungar, göra välle, tvinga sig ut på en snabb prommis med prickiga vilda vovven, koka kaffe och dö i soffan...*gäspar* Herregud vad trött jag ska vara när jag börjar jobba igen.... men ser verkligen fram emot det.....

Hej hopp!