Är jag i en kris?

Såg Fredsstyrkan på TV igår...den nya "reality" serien där man får följa en svensk insatsstyrka i Afghanistan. Och jag slogs genast av tanken..."Tänk om...man skulle flytta utomlands...bli volontär och göra nytta för världen..." Nämnde tanken för A och han nickade och mumlade "jo...hade väl varit nåt"....vaddå "hade"....Tänk...vilken grej!!! Tänk för ungarna...att växa upp och ha det med sig...det finns internationella skolor i alla världens hörn. En kollega har bott 8 år i Thailand med 2 ungar... varför skulle inte vi kunna? Men...att flytta ner till Sthlm från norrländska tundran var ju ett 2 årigt övertalnings projekt med A...så...vad skulle det inte krävas för att få iväg honom till nån enslig utpost ute i världen...*suck* Och eftersom vi avbokat sommarens 2 veckors Rhodos tripp då vi insåg att husrenoveringen kommer kräva alla besparingar...så innebär väl det åxå att vi inte har något över för en tillfällig flytt utom gränserna...

Är det här det som kallas medelålders kris?? Är kanske första tecknet på en tidig 40-års kris...(hmm..är ju iofs bara 31.)...kanske en sen 30-års variant då.... *orolig*