Tuffa beslut...

Alltså...vad hände med mitt liv? Vad hände med allt spännande som hände runtomkring? Vart tog alla svåra och ansvarsfulla inslag vägen?? Alla budgetar att uppnå...viktiga möten att delta i.. Det slog mig idag när jag stod på ICA och valde bland barnmatsburkarna. Mina svåraste beslut rör sig numer kring vilka burkar färdigmat jag ska välja mellan. Jag menar...det krävs ju en varierad kost även för de som är tandlösa (nu har ju V iofs fått 2,5 tänder...) Och så fick jag en mindre ångestattack där bland alla Semper, Hipp och andra märken.. Vad fasen...blomkål och broccoli vs kalvkött och rotsaker...västkustgryta eller majspuré... *gaahh* Vart tog mitt liv vägen??

Men... idag hade jag ett riktigt "spännande" inslag i vardagen. Åkte till MVC för uppföljning och för att tigga till mig prev medel... Och fan...vad ni män har det enkelt förresten!!!! *smått förbannad* Det är så jävla orättvist... det är verkligen inte jämlikt att det bara är vi kvinnor ska måste ta ansvar för det där...efter att ha genomlidit en lång graviditet för andra gången....gått upp 30 kilo ÄNNU en gång...så ska jag tvingas stoppa i mig en massa preparat (eller vad man nu väljer)...Är det rättvist?? Sa på fullaste allvar till A härom kvällen att han får gå och knipsa sig... Behöver jag säga att han stirrade på mig som om jag var ett ufo... men vaddå...varför ska bara vi kvinnor ta ansvar? Och det är väl inte mitt fel att det inte finns några andra bra alternativ för er män?? Nå... nu blev det inte så att han bokade tid... utan det blev alltså jag... (surprise...)
Träffade samma barnmorska som hade hand om mig på den tiden jag inte kunde se tårna... (nå.. det är väl fortfarande inte alltför enkelt)... Så fort hon såg mig så sa hon spontant att hon knappt kände igen mig... att jag tappat massor i vikt... Yeah right!! Det där har de lärt sig på nån ny kurs landstinget har i "att peppa morsor som gick upp alldeles för mycket i vikt under sin graviditet"... Hur som helst... svart på vitt... 22 kilo är borta... 10 more to go... skitkul! Så jävla kul att veta det då... (ja..jag har bojkottat vågen här hemma sen jul...så jag inbillade mig väl att det var 7 kvar eller nåt sånt...) Och sen så har hon mage att flina så där helylle gulligt och säga: "Nu får du väl prova det här prev medlet ett tag...och sen får du se till att göra en liten flicka och komma tillbaka hit igen"... Jag sa ingenting...bara stirrade på henne....visste inte om jag hörde rätt!!! Men gode gud!!! Man har precis ploppat ut en 4,5 kilos unge och kunnat börja böja sig fram och knyta skorna själv... och så ska man börja om igen!!!!!!!!!! *svimkänslor* Jag sprang därifrån, in på apoteket och hämtade ut receptet....ut till bilen...sladdade ut från parkeringen så hundstackaren flög omkring i baksätet...med en enda tanke i huvudet: "Dags att byta vårdcentral"...