En olycka kommer sällan ensam...

Ja herregud...ibland känns det som om jag är med i en TV såpa eller nåt...!! My life: kaos...... Vid sidan av allt krisande jag hittills babblat om här inne...så fick vi härom dan veta att 140 pers varslas inom bolaget över hela landet! Pga minskad förfrågan och att vi uppskattningsvis ligger cirkus 10% back omsättningsmässigt inför sista kvartalet... som sagt...lågkonjunkturen gör sitt intåg..och framförallt märks det hos oss.. Förhandlingar förs med facket...men LAS listan litar jag inte ett dyft på...det känns som om bolaget använder andra incitament för att hitta rätt folk att skicka ut i kylan. Meeeen...jag är inte bitter...*s* Nädå..jag vet ju inte hur det påverkar mig än.. Fick dessutom veta igår att min kollega har ätstörningar...och ska in på behandling...och att vi andra måste dela på hennes arbetsuppgifter...mitt i allt detta kaos alltså...där vi inte ens vet om vi får vara kvar eller inte... men vad vore livet utan utmaningar..? Har hur som helst köpt mig själv en tröstpresent idag... "Sex and the city" filmen... Åh..äntligen har den kommit... *leeeer* Såg den ju på bio i somras.. och har längtat sen dess att dvd:n ska släppas... och...idag var det alltså dax. Så...nu ska jag lägga sista huliganen och sen krypa upp i soffan med ett glas rött, lite choklad...och mysa med SATC brudarna... Så skönt att få glida in i en fantasi Louis-vuitton värld ett par timmar och glömma sin egen verkliga H&M såp-opera...*skratt* :)

Puss å go´natt...

Odygdig...

Haha..kom precis ihåg ordet "odygdig"... tror det har ett extremt norrländskt ursprung...*skratt* Anledningen är iaf att jag sitter och är lite overksam på jobbet... sitter och bloggar istället för att dra in cash till företaget...Meeeen...det är iofs fredag...klockan är halvtre på eftermiddagen...och jag satt uppe och dum-kollade på TV till runt 01.00 inatt... (är huvudet dumt får allt annat lida som sagt...*gääääspar*) Ska faktiskt iväg på afterwork direkt efter jobbet med gamla jobb-gänget... De jag kämpade sida vid sida med innan jag gick över till nya avd. alltså... Ska bli mysigt.

Känner mig annars lite som i ett vakum... är lite i väntan på att allt ska gå i lås... husförsäljningen, nya affärer på jobbet... jag och A... inte minst...

Tvära kast...

En slank hon hit...en slank hon dit...och en slank hon ner i diket... Från skilsmässovarning och total kris har vi gått till husförsäljning och radhusköp tillsammans som en hel familj igen (!) Känns okej nu...ja...lite bättre iaf... Har resonerat till och från med mig själv. Och kommit fram till att om jag inte gör allt jag kan för att försöka rida ut den här stormen så kommer jag aldrig att känna att jag gjort rätt mot mig själv och alla andra inblandade. Så..mitt i världsekonomi krisen då alla experter varnar för att göra husaffärer och stora ekonomiska transaktioner så gör vi motsatsen... Men..."I´m the kind of girl who like to live on the edge..." Vi har väl insett att när vi befinner oss såhär mitt i livet och ska hinna med småungar, karriär, oss själva och varandra så är det inte rätt läge att stå med ett stort, krävande hus åxå... Utan om vi kör en ctrl, alt, delete och startar om lite och backar bandet till ett enklare boende så kanske vi får tid till varandra igen... och får möjlighet att börja prata igen...och jobba för det vi har...

Och...från tanke till handling gick det fort... (som alltid när det gäller mig). Det blir lite tillbaka till brottsplatsen...Vi drar tillbaka till gamla bostadsområdet... betydligt närmare stan. Hamnar på W´s gamla bästis gård... och det känns fantastiskt bra. Skola och förskola är redan klart till grabbarna efter årsskiftet...W får börja i sin gamla klass igen...och i mitten av januari går flyttlasset... (förhoppningsvis har vi även lyckats få sålt det vi bor i tills dess...annars lär det ju bli lite små-krisigt...*gulp*) Men...jag känner mig ändå förhållandevis lugn.

På återhörande!

/Vel-pottan... ;)

I väntan på...vaddå??

Det är höst.... Träden har skiftat färg nu...och idag river och sliter den första riktiga höststormen loss löv från kronorna... På sätt och vis känns det skönt med hösten. För mig börjar allting om då. Kanske har man kvar känslan från skolan...att en ny årskurs började på hösten. Jag har svårt att trycka på ctrl+alt+del och göra en omstart och en uppladdning mitt i vintern vid nyår... Det känns mer naturligt nu. Så med frosten kommer nya friska tag... *ler* Eller nåt sånt.

Det slog mig igår att W börjar bli stor. Han hade hemma 2 tjejer från klassen...och de fnissade och busade i hans rum...(stod med örat mot dörren...). Han är poppis bland brudarna..haha.. lilla gubben min... Härom dan hittade vi också spår efter att han och kill-kompisarna har varit ute och surfat på nätet på snuskiga siter... det är klart.. det börjar ju komma nu. Intresset för sånt. Det är ju rätt naturligt. Men det är så grymt farligt ute på www..... Så vi tog en diskussion med honom om det...att det är livsfarligt att gå in på såna sidor på nätet osv osv... Tror det gick hem. Men det är svåra puckar det där...när vi var små var det ju aktuellt rapport och andra herrtidningar som fick stilla nyfikenheten på vuxen grejen... men idag är det så mycket farligare när det finns många skumma människor ute på webben... Känns hur som helst som om jag inte riktigt hängt med... Nyss hade han ju bävernylonoverall i strl. 86....

Känner mig annars ganska trött....är mentalt urladdad och trött i hjärtat... Mina krafter har börjat ebba ut lite. Att komma in i nya tjänsten på jobbet har såklart också tagit energi...men hade jag inte haft jobbet att gå till varje morgon hade jag nog blivit tokig... Här hemma har vi varannandags lycka.. Ibland är allt som vanligt...andra dagar skriker och bråkar vi...andra tiger vi ihjäl timmarna... Varit par ggr till på terapi...tycker väl inte att vi kommer framåt direkt. Det är som om vi bara kan prata med varandra där...(alltså...verkligen P R A T A....eller...kommunicera skulle väl terapeuten kallat det)! Hemma tystnar A...han tycker inte mycket alls. Och om han tycker nåt annorlunda än mig så skriker han fram det....*suckar* Känns som om vi har kört fast... Det känns mest som om jag avvaktar...och väntar... frågan är väl på vad..??