I väntan på...vaddå??

Det är höst.... Träden har skiftat färg nu...och idag river och sliter den första riktiga höststormen loss löv från kronorna... På sätt och vis känns det skönt med hösten. För mig börjar allting om då. Kanske har man kvar känslan från skolan...att en ny årskurs började på hösten. Jag har svårt att trycka på ctrl+alt+del och göra en omstart och en uppladdning mitt i vintern vid nyår... Det känns mer naturligt nu. Så med frosten kommer nya friska tag... *ler* Eller nåt sånt.

Det slog mig igår att W börjar bli stor. Han hade hemma 2 tjejer från klassen...och de fnissade och busade i hans rum...(stod med örat mot dörren...). Han är poppis bland brudarna..haha.. lilla gubben min... Härom dan hittade vi också spår efter att han och kill-kompisarna har varit ute och surfat på nätet på snuskiga siter... det är klart.. det börjar ju komma nu. Intresset för sånt. Det är ju rätt naturligt. Men det är så grymt farligt ute på www..... Så vi tog en diskussion med honom om det...att det är livsfarligt att gå in på såna sidor på nätet osv osv... Tror det gick hem. Men det är svåra puckar det där...när vi var små var det ju aktuellt rapport och andra herrtidningar som fick stilla nyfikenheten på vuxen grejen... men idag är det så mycket farligare när det finns många skumma människor ute på webben... Känns hur som helst som om jag inte riktigt hängt med... Nyss hade han ju bävernylonoverall i strl. 86....

Känner mig annars ganska trött....är mentalt urladdad och trött i hjärtat... Mina krafter har börjat ebba ut lite. Att komma in i nya tjänsten på jobbet har såklart också tagit energi...men hade jag inte haft jobbet att gå till varje morgon hade jag nog blivit tokig... Här hemma har vi varannandags lycka.. Ibland är allt som vanligt...andra dagar skriker och bråkar vi...andra tiger vi ihjäl timmarna... Varit par ggr till på terapi...tycker väl inte att vi kommer framåt direkt. Det är som om vi bara kan prata med varandra där...(alltså...verkligen P R A T A....eller...kommunicera skulle väl terapeuten kallat det)! Hemma tystnar A...han tycker inte mycket alls. Och om han tycker nåt annorlunda än mig så skriker han fram det....*suckar* Känns som om vi har kört fast... Det känns mest som om jag avvaktar...och väntar... frågan är väl på vad..??