En slank hon hit...en slank hon dit...och en slank hon ner i diket... Från skilsmässovarning och total kris har vi gått till husförsäljning och radhusköp tillsammans som en hel familj igen (!) Känns okej nu...ja...lite bättre iaf... Har resonerat till och från med mig själv. Och kommit fram till att om jag inte gör allt jag kan för att försöka rida ut den här stormen så kommer jag aldrig att känna att jag gjort rätt mot mig själv och alla andra inblandade. Så..mitt i världsekonomi krisen då alla experter varnar för att göra husaffärer och stora ekonomiska transaktioner så gör vi motsatsen... Men..."I´m the kind of girl who like to live on the edge..." Vi har väl insett att när vi befinner oss såhär mitt i livet och ska hinna med småungar, karriär, oss själva och varandra så är det inte rätt läge att stå med ett stort, krävande hus åxå... Utan om vi kör en ctrl, alt, delete och startar om lite och backar bandet till ett enklare boende så kanske vi får tid till varandra igen... och får möjlighet att börja prata igen...och jobba för det vi har...
Och...från tanke till handling gick det fort... (som alltid när det gäller mig). Det blir lite tillbaka till brottsplatsen...Vi drar tillbaka till gamla bostadsområdet... betydligt närmare stan. Hamnar på W´s gamla bästis gård... och det känns fantastiskt bra. Skola och förskola är redan klart till grabbarna efter årsskiftet...W får börja i sin gamla klass igen...och i mitten av januari går flyttlasset... (förhoppningsvis har vi även lyckats få sålt det vi bor i tills dess...annars lär det ju bli lite små-krisigt...*gulp*) Men...jag känner mig ändå förhållandevis lugn.
På återhörande!
/Vel-pottan... ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar