Mycket nu...

Känns som om det är väldigt många parametrar som stjäl energi nu... Hade omvisnng på huset igår... gick sisådär... 2 familjer kom... varav den ena bor här ute i obygden..fast ännu längre ut än vi...och de vill komma lite närmare skolan... Men de har eget att sälja...så de är osäkra på om de vågar gå in i nåt nytt just nu. Vilket jag såklart förstår.. Men vafan!! Jag börjar bli så trött på den här förbannade finanskrisen!!! (Innan den ens slagit till på allvar) *åhhhh* Och så undrar man ju hur mäklaren egentligen jobbar... Ärligt talat tycker jag nästan hon är för "på"... ringer och ligger på intressenterna morronen efter visningen... det känns lite för "ivrigt"... det handlar ju om säljpsykologi... (vilket jag själv pysslat med rätt massivt sista åren)...men vi får hålla tummarna. Inga klara besked än... Och GUD vad jag längtar till nya radhuset nu...just nu... att ha tid att ägna sig åt barnen och sig själv..ha tio minuters promenad ner till gymet... tio minuter in till city.. Ser så fram emot det nya, enklare livet...

Börjar åxå vara så jäkla trött på att vi inte får besked på jobbet... kollegorna börjar fräsa åt varandra, och jag som sitter relativt "säkert" får massor med syrliga och beska kommentarer.. Och nånstans går faktiskt min gräns också för vad som är okej..nån måtta får det väl vara!
Sen har jag tagit över en ny leasingbil...från min kollega som är varslad...och hon är så jäkla taggig och kattig...(vilket man såklart kan förstå...men...ändå) Bilskrället var inte ens rekondad eller urstädad och hon har inte ens bemödat sig om att åka till däckfirman och se till så det är omlagt till vinterhjul!!! *sur*

Försökte släppa min roll som "curling"-fru idag... A tog båda ungarna och drog till Forum Nacka för att ordna en ny vinterjacka och vinterskor till W...skor och vinteroverall till V... meeeen... redan i bilen på väg dit ringde han...i vild panik... ungarna skrek i kör...A skrek för att överrösta dem...och jag...ja...jag fick bita mig rejält i tungan för att inte kliva in i mitt klassiska "ta-över" beteende... Slutade såklart med att han åkte därifrån..utan vare sig jacka, skor eller overall... Så...det blir nog lik förbannat jag som får stressa runt stan för att hitta nåt.... vilket lär bli en utmaning vad gäller W.... han har verkligen kommit in i "ofta-jag-tar-på-mig-det-där-töntiga-perioden"...*suckar tungt* Och jag känner att mitt och A´s tålamod är uselt... Det är för mycket runt i kring just nu som tar fokus...

Men...jag har kommit igång lite med träningen...och min GI-inspirerade kosthållning börjar faktiskt ge lite resultat... alltid ett ljus i mörkret...

Skönt att få gnälla av sig lite....

Puss å gonatt....