Sjuk.... ;(

Efter ett par veckors slit dygnet runt orkade inte immunförsvaret mer... först blev V sjuk i fredags (första riktiga flunsan för lilla vännen...ja...nu börjas dagis infernot...*suck*) och på lördag började jag känna mig risig...igår hade jag massa feber, fruktansvärt ont i halsen och bihålorna höll på att explodera av smärta! Och idag har jag definitivt inte varit på jobbet... Känner mig jätterisig! Det verkar som om allt som legat på lager och som kroppen kämpat emot sista månaden kommer på en gång nu... Inte skoj! Och vi som har så mycket att göra...*smått panikslagen* Men hann ändå få upp lite gardiner och la ut ett par mattor innan flunsan slog till... *host...snörvel*

Mäklaren ringde iaf idag... hon hade ju visning igår. 5 nya familjer igen! Verkligen bra fart nu till skillnad mot före jul! En familj var super intresserade, men hade ett stort problem som gör det hela svårt. De har nämligen köpt ett nybygge i vårt område, men vill häva köpet pga att det är så mycket fel och brister i bostaden att det inte ens går att bo där. De skulle tydligen upp i rätten nu på onsdag.. Och sånt där kan ju ta tid! Synd.. eftersom de bestämt att de vill bo i området och allt så vore det ju toppen för oss... Men... vi kämpar på. Mäklaren visar vidare och vi betalar... Ännu ett månadsslut med dubbel bosättning närmar sig... verkligen inte kul...*djup suck* Men.. vad göra? Hålla tummarna och bita ihop. Tack och lov slipper vi bo i ett visningshus... även om det är en klen tröst den 27:e varje månad när alla lån dras....

Nej...dags att göra kväll... en kopp te med förkylnings honung (finns faktiskt en speciell...med pepparmynta och ingefära...*funkar*)...och sen i säng... *trötthh*

Kram å hej... *aaatjoo..*

Livskvalitet...

Har varit en skön dag idag. Känner mig äntligen hyfsat i fas och känner att jag har landat lite.. Ändå fick jag idag veta att jag får en ny chef och att vi kommer delas in i nya grupper igen. Men det kändes inte till det sämre. Det finns väl nån mening med allt. Och man har sannerligen lärt sig att foga sig i dessa tider... Känna ödmjukhet över att man har ett stimulerande och spännande jobb att stiga upp till varje morron..även om det hänt extremt mycket och varit turbulent sista tiden. Lille plutt gick sin första hela riktiga dag på dagis.. A lämnade 7.30 och jag störtade hem från ett kundbesök runt 16.30...och det hade gått riktigt bra. Han hade sovit 1,5 timme efter lunch...och varit glad hela dan.. inga kinkigheter.. Och så hade storebror tittat till honom genom dörren vid mellis... (W´s klassrum är ju bara tvärs över korridoren.. helt galet underbart!) Det känns så obeskrivligt tryggt att ha dem båda så nära varandra... *ler* Och jag tror W känner en trygghet i det också. En samhörighet och en glädje att se lillebror på dagarna... Hur som helst... V känns febrig och sover oroligt. Verkar mer som om det är tänder på g än sjukdom... men han är rätt snorig åxå... Nu börjas det.. VAB:andet...*suck* Kommer nog bli kännbart när vi inte har nån nära avlastning eftersom mamma och pappa bor hundra mil ifrån. Men....det får gå... Vi får ju turas om...och dela på allt.. Det blir nog bra.

Jag mår bra... känner mig pigg och glad (om än trött...) Jag och A har tänt lite ljus ikväll och delar på en flaska vin... spelar Orangino på tu man hand och försöker få lite kvalitetstid mellan V´s gråtattacker.... stackars liten har det jobbigt med tänderna.... Men...hur som helst...det jag ville säga är att allt känns skönt och så rätt. Som om vi fått livet åter. När vi lever så här...hyfsat nära stan men ändå en bit ifrån.., har en inte alltför krävande boendeform, och kan känna enkelheten...närheten till kommunikationer, till skola och dagis osv för barnen... och får tid över på kvällarna... det är då man minns varför vi flyttade till storstad... och då sveper känslan av livskvalitet över en... och allt känns bara... bra! :)

Det här kommer att bli ett bra år! Jag bara vet det!

I´m back!!!

Äntligen på plats i nya bostaden!!! För precis en vecka sen stod jag inklämd bland 74 flyttkartonger och inväntade flyttbilen morgonen efter.... det har varit en rent ut sagt helvetiskt tuff vecka med flytten, städa upp huset för visning på söndag, jobbstart efter 3 veckors ledighet, OCH dagis inskolning ovanpå det! Gissa om stresståligheten har fått bekänna färg den här veckan!! *puh* Men...nu är vi på plats...(hur tusan det nu gick till..) och även om det fortfarande är lite halvkaos med en del ouppackade grejer, otapetserade väggar och ingen slut finish gjord så går det faktiskt att bo och fungera här... (även om mys faktorn är lika med noll). Men förra torsdagen när flyttkillarna kom fick vi ha hjärtat i halsgropen ett par timmar. De påstod att det skulle vara omöjligt att flytta våra grejer... dvs att ta sig upp med lastbilen upp till huset... (det är ju nästan 90 graders lutning på tomten på Värmdö...).. Men..tillslut gick det....men de fick bära möblerna och kartongerna ungefär hundra procent mer än de föreställt sig. A hjälpte till som en galning och fick massa beröm av de andra. Och sakta men säkert tog vårat nya hem form. Och det känns så himla, fantastiskt bra! Jag trivdes från första sekunden! Det känns som om vi har fått en ny chans och jag är så glad!! Visningen i helgen på huset gick dessutom bra. Det hade kommit flera nya familjer och dessutom har ytterligare spekulanter ringt och mailat under veckan och vill komma och se huset... Så det blir omvisning på söndag igen.

Inskolningen har iaf gått fantastiskt bra! Och allt känns bara fint! De är så otroligt söta också och V har fått ett helt gäng nya kompisar... tio stycken för att vara exakt...Det finns en Ruben, en Otis, en Zelda, en Engla, en Axel, en Felix, en Linnéa, en Emmy, en Leon och en Edvin...åsså "lilla" V förstås... som är längre och större än nån av de andra. Han trivs hur bra som helst... och allt funkar så fint. Från att äta själv, till att somna på madrassen under vilan, till att leka med de andra och att bli bytt på av personalen. Så jag är rätt lugn över att lämna honom from imorgon! Även om det känns hemskt att han ska vara heltid när han är så liten. Men vad göra? Det är ju som det är... och personalen ger inga gliringar om det heller...

Jag känner mig galet trött! Inte så konstigt kanske att saker hänger kvar ett tag efter allt nattvakande (läs flyttpackande efter midnatt)...*gäspar* Lär ta några veckor innan man känner sig laddad och klar igen....

Nej...nu måste jag gå och börja med middagen.. tänkte köra ett Body-pump pass sen också... dvs. ta de 300 m. ner till gymet... Är framme inom 6 minuter... *gör vågen*

Ses och hörs!

Kram!

/Moi

Flyttpaniken sprider sig...

Hemma igen efter 14 dagar i norr... sov som en prinsessa på ärten i natt i egna sängen. Men lille plutt vaknade och var lite orolig. Inte så konstigt kanske efter miljöombyte på miljöombyte och efter 100 mil och 12 timmar i bilen igår.

Har varit en hektisk dag. A började med att speeda iväg till ICA för att köpa hem frukost och lite annat smått och gott eftersom kylen och frysen var totalt tomma och vi inte hann handla igår kväll. Stressade efter en sen frulle iväg till ByggOle (fick muta, hota och bråka på W för att tillslut få honom att följa med och välja tapeter till nya rummet.) Blev en hel del diskussioner fram tills vi kom på att han ville köra militär-tema ("barnvänligt"..eller hur..?) Blev en häftig kamouflage tapet till honom och så en illgrön, lime inspirerad tapet till V... (som fondväggar då...kommer blanda ut vardera rummen med en mjukare bas också). Blev en liten "nätt" liten sluträkning på dryga 4500 riksdaler(!!) Sen bar det vidare till närmaste Ö0B varuhus nere i Haninge för att vi kom på att de där har riktiga kamouflagenät (coolt att hänga i taket eller runt W´s säng tänkte vi).... Men vi insåg rätt omgående att resan dit var helt i onödan eftersom varken vi eller W gick igång på tanken att hans rum för alltid och evigt skulle lukta gammal unken skogskoja, svettig militär utblandat med vapenfett och gammal plast...*yuk* De där näten hade varit med förr! (Förmodligen fler än en gång och premiären var troligen redan under första världskriget). Så.. det blev till att tänka om och inte sura ihop för att slösat ett par timmar extra och kört 4,5 mil enkel väg helt i onödan! *suckar*

Hann bara hem och precis ställa fram middagen på bordet så gick strömmen på hela Värmdö!!! Och det har tagit 4 TIMMAR att hitta och avhjälpa felet!!! I Luleå blev det strömavbrott pga. en nivå 3 klassad storm på nyårsafton... det tog tio minuter innan lamporna blinkade igång igen! Så vi hade ju liksom vant oss vid den effektiviteten. Så... istället för att tok-packa flyttkartonger har vi fått sitta här i mörkret med tända stearinljus och tänd braskamin... inte mindre mysigt för det... men rätt förslösad tid med tanke på hur vi ligger till tidsmässigt!! *panikslagen*

Imorgon får vi tillgång till nya bostaden. Men tapeterna kommer ju inte förrän onsdag eller torsdag pga att vi inte varit mer förutseende och beställt tidigare... så vi lär få stå och rolla väggarna med tapetklister samtidigt som flyttgubbarna bär in flyttkartonger och möbler! Har man inte multitaskat förr lär det ju bli dags nu! Strömmen kom precis tillbaka och jag satte mig här istället för att packa med A.... man hamnar i ett sorts seg-startat vakum..vet inte vart man ska börja liksom... Men...nu vrålar A från vardagsrummet... så det är väl bäst att jag tar tag i saken.

Så...vi ses väl när tapetklistret torkat, flyttkartongerna är uppackade och vardagslunken kommit igång lite...

På återhörande!

Sista natten med gänget...

Sitter här i mammas och pappas mjuka, nötta skinnfåtölj vid brasan... Det är sista kvällen nu... väskorna är packade och bilen fylld med julklappar (öppnade...utan inslagningspapper den här vägen)...den sista glöggen är urdrucken och julgranen börjar sloka... Och det känns både roligt och sentimentalt. Känns skönt att åka hem såklart...hem till sitt...till sina saker, sitt eget hem och sin vardag. Samtidigt som det känns tråkigt att inte veta hur länge det dröjer innan vi alla ses igen. Jag tittar mig omkring...ser allt fina julpynt...och ser framför mig hur mamma pysslat och hängt upp...plockat upp saker ur kartonger från förrådet...allt för att göra fint och skapa en varm, fin ombonad julstämning för oss alla. Vi har haft två underbara veckor. I vår vardag nere i storstad finns inte tid för stilla sittande, finns inte möjlighet att sitta och vicka på tårna i skenet från stearinljus, att äta en varm, mjuk chokladkaka som någon bakat av kärlek och bara...vara...bara...njuta...låta musklerna slappna av...och sinnet likaså. I alla fall som vårt liv sett ut sista månaderna. Det har varit mycket spring, mycket fixande, mycket oroande...och har någon ledig tid infunnit sig har man varit så uppe i varv att det varit svårt att låta pulsen sjunka och känna ett ärligt inre lugn. Så för oss har det varit en stilla tid...och en fin jul...en tid och möjlighet att vila ut, att släppa all oro, alla krav och alla funderingar. Inför det som varit...men framförallt inför det som komma skall. Vi har hunnit landa lite i oss själva...har känt oss älskade, varma och förväntansfulla inför nya året.

Inledde det nya året med en välbehövlig vilodag igår...med pizza middag och ett rejält fika fat vid TV:n....Och det var väl inte så konstigt att vi fick en massa onyttiga cravings eftersom vi kom i säng kl. 06.00 på Nyårsnatten..(eller..rättare sagt Nyårsdags morgonen...). Nyårsafton var för övrigt precis som hela året varit i övrigt...intensiv...fullspäckad av alla bra ingredienser...god mat, massa god dryck, nya bekantskaper, roliga upplevelser (spelade spel, pratade, skrattade, sjöng)...och så raketer, champagne och lagom diskuterande ovanpå det...*ler* Rumlade i säng när barnen började sträcka på sig redo för en ny dag. Men...vem bryr sig om hundra år? Det var underbart skönt att bara vara allihop. Och tiden rusade verkligen iväg... Och så hade storebror och hans nya kärlek förlovat sig dessutom. Så det blev en lagom dos av kärlek åxå...(som den perfekta filmen)...


Jag avrundade vistelsen här uppe med en riktigt nostalgi tripp (ritt) idag... Följde nämligen med min brorsdotter till Luleå Ridklubb och red stallets största häst! Det är ju en 7-8 år sen jag satt på en kuse...och det var fantastiskt skoj!!! Och det blev verkligen en nostalgi tripp! Bara alla dofter förde en tillbaka till barndomen! Och jag fick faktiskt den enorma pållen att lyda mig. *stolt* Och jag höll mig kvar i sadeln.. Däremot får vi se om jag alls kan gå imorgon... än mindre köra bil halva vägen tillbaka hem till Sthlm... Har redan grymt ont på insida lår, i vaderna, i ryggslutet och bakom skuldrorna! Det som är så häftigt med att rida är att man tränar muskler man aldrig kommer åt annars! (Lär komma ihåg vart de musklerna sitter imorgon..*ajaj*)

Så... nu är sagan all...och nu börjar vardagen igen... (fast har ju iofs en vecka ledighet kvar först för att göra en liten flytt...).

Puss och kram och tack för mig Luleå....för den här gången... I´ll be back...