I´m back!!!

Äntligen på plats i nya bostaden!!! För precis en vecka sen stod jag inklämd bland 74 flyttkartonger och inväntade flyttbilen morgonen efter.... det har varit en rent ut sagt helvetiskt tuff vecka med flytten, städa upp huset för visning på söndag, jobbstart efter 3 veckors ledighet, OCH dagis inskolning ovanpå det! Gissa om stresståligheten har fått bekänna färg den här veckan!! *puh* Men...nu är vi på plats...(hur tusan det nu gick till..) och även om det fortfarande är lite halvkaos med en del ouppackade grejer, otapetserade väggar och ingen slut finish gjord så går det faktiskt att bo och fungera här... (även om mys faktorn är lika med noll). Men förra torsdagen när flyttkillarna kom fick vi ha hjärtat i halsgropen ett par timmar. De påstod att det skulle vara omöjligt att flytta våra grejer... dvs att ta sig upp med lastbilen upp till huset... (det är ju nästan 90 graders lutning på tomten på Värmdö...).. Men..tillslut gick det....men de fick bära möblerna och kartongerna ungefär hundra procent mer än de föreställt sig. A hjälpte till som en galning och fick massa beröm av de andra. Och sakta men säkert tog vårat nya hem form. Och det känns så himla, fantastiskt bra! Jag trivdes från första sekunden! Det känns som om vi har fått en ny chans och jag är så glad!! Visningen i helgen på huset gick dessutom bra. Det hade kommit flera nya familjer och dessutom har ytterligare spekulanter ringt och mailat under veckan och vill komma och se huset... Så det blir omvisning på söndag igen.

Inskolningen har iaf gått fantastiskt bra! Och allt känns bara fint! De är så otroligt söta också och V har fått ett helt gäng nya kompisar... tio stycken för att vara exakt...Det finns en Ruben, en Otis, en Zelda, en Engla, en Axel, en Felix, en Linnéa, en Emmy, en Leon och en Edvin...åsså "lilla" V förstås... som är längre och större än nån av de andra. Han trivs hur bra som helst... och allt funkar så fint. Från att äta själv, till att somna på madrassen under vilan, till att leka med de andra och att bli bytt på av personalen. Så jag är rätt lugn över att lämna honom from imorgon! Även om det känns hemskt att han ska vara heltid när han är så liten. Men vad göra? Det är ju som det är... och personalen ger inga gliringar om det heller...

Jag känner mig galet trött! Inte så konstigt kanske att saker hänger kvar ett tag efter allt nattvakande (läs flyttpackande efter midnatt)...*gäspar* Lär ta några veckor innan man känner sig laddad och klar igen....

Nej...nu måste jag gå och börja med middagen.. tänkte köra ett Body-pump pass sen också... dvs. ta de 300 m. ner till gymet... Är framme inom 6 minuter... *gör vågen*

Ses och hörs!

Kram!

/Moi