Livskvalitet...

Har varit en skön dag idag. Känner mig äntligen hyfsat i fas och känner att jag har landat lite.. Ändå fick jag idag veta att jag får en ny chef och att vi kommer delas in i nya grupper igen. Men det kändes inte till det sämre. Det finns väl nån mening med allt. Och man har sannerligen lärt sig att foga sig i dessa tider... Känna ödmjukhet över att man har ett stimulerande och spännande jobb att stiga upp till varje morron..även om det hänt extremt mycket och varit turbulent sista tiden. Lille plutt gick sin första hela riktiga dag på dagis.. A lämnade 7.30 och jag störtade hem från ett kundbesök runt 16.30...och det hade gått riktigt bra. Han hade sovit 1,5 timme efter lunch...och varit glad hela dan.. inga kinkigheter.. Och så hade storebror tittat till honom genom dörren vid mellis... (W´s klassrum är ju bara tvärs över korridoren.. helt galet underbart!) Det känns så obeskrivligt tryggt att ha dem båda så nära varandra... *ler* Och jag tror W känner en trygghet i det också. En samhörighet och en glädje att se lillebror på dagarna... Hur som helst... V känns febrig och sover oroligt. Verkar mer som om det är tänder på g än sjukdom... men han är rätt snorig åxå... Nu börjas det.. VAB:andet...*suck* Kommer nog bli kännbart när vi inte har nån nära avlastning eftersom mamma och pappa bor hundra mil ifrån. Men....det får gå... Vi får ju turas om...och dela på allt.. Det blir nog bra.

Jag mår bra... känner mig pigg och glad (om än trött...) Jag och A har tänt lite ljus ikväll och delar på en flaska vin... spelar Orangino på tu man hand och försöker få lite kvalitetstid mellan V´s gråtattacker.... stackars liten har det jobbigt med tänderna.... Men...hur som helst...det jag ville säga är att allt känns skönt och så rätt. Som om vi fått livet åter. När vi lever så här...hyfsat nära stan men ändå en bit ifrån.., har en inte alltför krävande boendeform, och kan känna enkelheten...närheten till kommunikationer, till skola och dagis osv för barnen... och får tid över på kvällarna... det är då man minns varför vi flyttade till storstad... och då sveper känslan av livskvalitet över en... och allt känns bara... bra! :)

Det här kommer att bli ett bra år! Jag bara vet det!