Sitter här... den ljumma stockholmskvällen omger mig.. Caroline Af Ugglas skrålar på Spotify... Lotta på Liseberg skvalar åxå bäst hon kan i bakgrunden... jag och min älskade smuttar på varsin Bailys... dricker en kopp kaffe och äter glass... och HERREGUD!!! Känner mig som 58!!!! *suck* Ibland...men bara ibland...så saknar jag de där oansvariga...Lambrusco déll Emilia kvällarna... när jag och Pillan kastade oss på cykeln in till stan och sommarmixen...dansade timme efter timme i den midnattssols ljusa natten...Oj...det gör nästan ont inombords... men i nästa sekund när jag ser mig om...ser den vackra möblerade terassen...de oljeflammande lyktorna tindra...våra två vackra söner som slumrar i varsin del av soffan i vardagsrummet...och varken kylen eller frysen lider av studeiebidragstorka...ja...då inser jag att var sak har sin tid...och ser även att skönheten i dag är ännu större än det som var... men.... I have my moments... ;)
Idag började min älskade att jobba igen.... först efter 2 ångestladdade snoozningar masade han sig ur sängen.. och jag kunde inte annat än att le i mitt stilla inre... tyckte synd om honom förstås.. men...man är alltid närmast sig själv... och...vad är det man säger...skadeglädjen är den enda sanna glädjen...? Hehe...(f´låt älskling).... Efter en helkväll på Grönan igår med ex svägerskan och barnens kusiner så kändes kroppen rätt mör när lille plutt knuffade igång mig kvart över åtta i morse... men...hellre ta vara på dagen än snooza bort de bästa timmarna... ;) Ena kusinen sov över i W´s gästbäddsoffa... men grabbarna grus valde att sova till efter 10.30... så jag hann både göra en del hushållssysslor och busa med lillebror i lekparken innan det var dags att tvinga i de förpubertala busfröna lite brunch... Jag slogs idag av insikten av vad den enorma styrkan en gemensam uppväxt faktiskt innebär... fastän det är över ett år sen W träffade sin kusin så är det precis som om det var igår de lekte ihop... fastän lekarna har hunnit förändras markant på ett år... Det är precis som när jag och Pillan ses.... det kan gå år emellan varven... men vi har fortfarande timmarna i stallet gemensamt...språngmarscherna till glassbilen... och timmarna framför spegeln under våra Lambrusco déll Emilia party kvällar... ;) Ibland saknar jag henne så mycket.... sådär som man bara kan göra med någon man älskar innerligt...på riktigt... för att den personen är just den hon är.... min allra bästa vän... *suck* Inser att jag har en riktigt tuff sentimental kväll ikväll.... inte fel ändå... allt har en mening... Har egentligen haft en rätt omvälvande dag på det stora hela.... W kom hem med tårfyllda, blanka ögon...så hans tjocka, svarta ögonfransar klibbade ihop... och sa att hans bästa kompis nu kommit hem med deras nyinköpta hundvalp.... och så gav han mig den där blicken som säger allt.. den där Jerry Springer "Jag-förlåter-dig-aldrig-för-att-du-sålde-min-hundvalp-när-jag-var-liten-mamma-och-se-vad-det-har-blivit-av-mig-idag-blicken"... Den där blicken en förälder gör typ vad som helst för att nånsin slippa se... Så....nu är jag på god väg att sätta oss i fördärvet igen.... har googlat runt...surfat genom hela Blocket...och...det blir nog tillökning i familjen vad det verkar... men... I´ll get back to you...när jag vet mera... ;)
Dax att sjunga sista versen av allsångs-plagiat-Lotta-Engberg... innan det är dax att gäspa ikapp och krypa ner i lagom passande pensionärs sängdax tid...*gäspar stort*
Puss å gonatt...
/ Asta 82+......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar