Fullt ös....

Dagarna liksom bara flyger förbi.... nu dundrar vi in i höstrusket i 190...veckorna rusar iväg och månaderna verkligen likaså....nu lyser varannat träd lite gult och rött....och nästa vecka går vi in i oktober!! Det känns som om det nyss var juli och vi svettades vid poolen på Cypern...*suck* Men... nu är det långt ifrån Cypern värme... åja...vi har iaf. runt en 15 grader än under dagarna.. meeeeen...sakta men säkert blir det kallare.... får se när första frosten slår till... i går morse var det bara 2 grader när jag vaknade (!)

Anledningen till att tiden går så fort är väl troligen för att det är fullt upp hela tiden... jobbet rullar faktiskt på rätt okej... och jag känner väl att jag är rätt duktig på det jag gör...jag får en hel del cred. för det också... och då känns allt såklart lättare. Jag får gehör för ideer och förslag, och i dessa tider får man ju vara rätt tacksam över att man har ett välbetalt, stabilt jobb att gå till.. Så... jag har tonat ner mina tankar kring karriärbyte just för tillfället... (med betoning på det sistnämnda... för tillfället... för med mig vet man ju aldrig när nästa idé dyker upp...*fniss*)...

Så vardagen rullar på i full fart... det är en evig cirkel av att lämna på dagis, jobba, hämta på dagis, laga mat, äta, diska, dö i soffan framför Idol, sova, skjutsa på fotbollsträning, tae-kwon-do träning, gympaväskor ska packas, läxor ska göras och förhöras på, hund ska rastas, oavsett regn eller sol.... osv osv....*puh*

Idag har W fotbollsavslutning... hans lag ska tyvärr läggas ner pga för få spelare (8 killar som ska börja spela 7-manna.... det är rätt omöjligt)... så de får gå över till grannklubben istället from nästa vecka. Men...idag är sista matchen med gamla gänget och även sista matchen i årets S:t erikscup. Det är hemma match på Nacka IP...och efter matchen så ska vi föräldrar överraska med att ta med killarna på en heldag i Vaxholm...i kastellet och "Fångarna på fortet" äventyr.... en del föräldrar hänger med dit (Bla. A). De som stannar hemma ska ses senare i em. och förbereda middag och avslutningsfest i en av gårdslokalerna här i området. Kommer bli lite enkel mat, pasta och så.. och sen lite lekar, filmvisning, pop-corn och chips osv...och så får även vi föräldrar en chans att träffas och umgås lite. Ett trevligt initiativ. Det går inte att ta med småsyskon till Waxholm... så då tyckte jag det var bättre att jag stannade hemma och erbjöd min hjälp som duknings- och festvärdinna... Det blir nog en kul kväll för killarna... :)

Och imorrn har vi bokat in barnvakten för en golfrunda (efter tae-kwon-don vill säga)... Jag blir så himla irriterad över att jag står helt still i utvecklingen i golfen... men de som förstår sig någorlunda på säger att det tar flera år innan man hittar "sig själv" som golfare....sin stil och sin utvecklingskurva... men nog är det väl ändå förpillat att jag inte ska fixa officiellt hcp innan frosten! *morr* :(

Nej...nu vrålar V från matbordet...så nu är nog lunchandet klart... blir en runda med vagnen nu i höstsolen och därefter ska jag sälla mig till gänget som ska fixa festen inför ikväll....

Vi hörs! Puss å kram!

Sunday morning jazz...

Det finns en absolut favoritplatta att gunga igång sköna söndagar med.. "Sunday morning jazz".. med Pat Coil... riktigt skönt, soft och avkopplande. Vi har precis masat oss upp... bytt bajsblöja 2 ggr, läst varsin tidningsdel och smuttat på ett par koppar rykande hett, svart kaffe, fixat ris-frukost till hunden som går på ris-diet efter förra veckans maghaveri.. Har på känn att det blir en rätt typisk söndag...med tae-kwon-do träning, att vika tvätt (som visserligen ligger färdigtvättad och härligt sköljmedelsdoftande i IKEA säckar i sovrummet...tack gode gud för Agniezska...*ler*) och innan vi kommit överens om vi orkar göra något särskilt eller inte av dan så har mer än halva dan gått och ingen av oss orkar ta sig för någonting... ;) (Klassiker...?) Men... det är som det är....
Är egentligen lite sugen på att gå på nåt museum man inte hunnit besöka än.... men... det blir lite för bökigt med sovtrött lillebror och en träningstrött storebror som bara vill hem och spela WoW...så...det blir nog en hemmasöndag skulle jag gissa... kanske klämmer in en lång, skön promenad också...(främst för att döva det dåliga samvetet efter chipsen igår...*blä*) :)

Igår gick vi en 18-håls runda jag och A.... och fick chans att testa nya barnvakten för V rejält med ett inledande 5 timmars pass... men det hade gått jättebra för henne med barnpassningen. Betydligt sämre gick dock min runda... gah!! Blir så trött på att jag är så ojämn! Igår var jag längre än nånsin ifrån att klara officiell hcp! *sur* Men...ska banne mig lägga manken till lite de närmaste veckorna och ge allt för att fixa det! Det går inte att satsa halvhjärtat...utan ska man lyckas med golf måste man lägga ner tid därefter också.... (inte nu för att jag tänker bli nån Annika Sörenstam...) men vill man utvecklas och kunna spela på roligare banor så måste jag ner till officiell!

Nej...nu ska jag hoppa ur pyjamasen och ta tag i dagen...

Puss å hej!

Freeeeedag!!!

Åh så skönt med helg! Efter en smått hysterisk vecka med kundaktivitet i form av golftävling, webbaserad säljträning jag höll för ett av kontoren i vår södra landsända, möten hit och möten dit och dessutom en lätt magsjuk hund som gjort både det stora och det lilla inomhus varje natt hela veckan... *gah* (Han var extra billig i morse....) så känner jag mig nu smått mörbultad i kropp och knopp...*gäspar lite* W har dessutom fotbollsmatch nu ikväll!! S:t Erikscups match...en fredagkväll?!! Nåja... då har vi ju visserligen resten av helgen fri... så min älskade A stressade hem som en galning och fyllde bilen med gul- och svartklädda pre-pubertala killar och störtade iväg... Så nu är jag och lillebror ensamma hemma och sitter i soffan och ser på Disney...*ler* Ibland är det så mysigt att vara ensam hemma med ett av barnen.... att ge all sin tid till en av dem i taget... W är så rolig att vara med i och med att han är lite äldre.... att poppa pop-corn, se en film, mysa i soffan med varsitt täcke...och tramsa och fnissa... Och så V....som blir så tyst, mjuk och kramsjuk när man är hemma ensamma och huset är tyst och lugnt... Just nu sitter han i soffhörnet och klipper trött med ögonfransarna.... lilla hjärtat... ;)

Imorgon blir det golf för hela slanten... har bokat barnvakten och tee-tid kl. 8.20... vi kör för en pay and play bana söder om stan... för att få lite sista övning innan vi på allvar börjar gå ut med faddrar som kan ge oss möjlighet till att gå ner till officiellt handicap... Sen har vi inga planer alls för helgen. Kanske tar vi tag i ute förrådet, städar upp, bygger hyllplan och fixar lite... Sen har ju W träning i Tae-kwon-do på söndag.... men i övrigt är det tomt... känns skönt...

Nej...nu ska jag kramas lite med lillebror... och sen gissar jag att det blir utkörning av pizza till middag när mina fotbollskillar kommer hem....

och säkert fredagsmys med popcorn och godis på det... *onyttig* Meeeen...man måste ju få leva lite åxå... ;)

Puss å hej!

Min första kärlek är borta...

Idag möttes världen av ett sorgligt besked... Patrick Swayze dog igår.... i cancern som han kämpat mot i några år nu... Sååå tråkigt... mitt livs första stora kärlek finns inte mer... Oj, som jag var kär i honom efter Dirty Dancing...och jag var nog inte den enda...*leeeer*... Först går Michael Jackson och dör nu i sommar...och sen Swayze.... det är kopplingar till stora epoker i ens liv som försvinner... ;(

Annars är det rätt mycket golf just nu... vi snackar golf, spelar golf, räknar slopetabeller och kämpar som galningar för att nå ner till officiell handicap... det är som förgjort! Men jag ger mig inte! Jag ska ner till 36 innan säsongen är över!!! Golfbagen ligger konstant i bilen om jag får någon stund över så jag kan kasta mig ut på någon bana! Ska också försöka boka upp någon runda med min faster som ju bor i Sthlm och är en duktig golfare. Vi behöver fler fadder rundor känner jag!

Nej....nu måste jag faktiskt sätta mig och jobba lite...fast klockan snart är 22.00!!! Jag ska hålla i ett webinar på fredag (säljträning)...och har inte ens börjat med presentationen!!! *PANIK* Typiskt mig att skjuta upp saker tills piskan viner i luften....gah! Och imorrn em/kväll ska jag klippa mig hos lillebrorsans sambo....och torsdag har jag date med min "kära" PT.... och efter det lär jag ju dö i soffan... så det är bara ikväll och imorrn fm som jag har tid över att göra eländet!

Så.... puss å hej...och glöm aldrig... "No one put´s baby in a corner"...

(Oförglömliga klipp):
http://www.youtube.com/watch?v=WpmILPAcRQo
http://www.youtube.com/watch?v=yQUmA-F0rkg
http://www.youtube.com/watch?v=yfg97-5uhFQ

Bonjour...ça va?

Jaahh... så är det söndag igen!! Förstår inte vad som händer...men veckorna och helgerna bara flyr iväg... och jag hinner inte med. Och nu börjar åxå träden skifta lite i färg...och även om det fortfarande är varmt ute om dagarna så är det utan tvivel höst...

Det har varit en riktigt trevlig helg! Framförallt gårdagen...som gick i fransk stil... (ja...den här dan har det inte varit mycket bevänt med då vi har slöat bort större delen av den)... Men igår steg jag upp tidigt som tusan (före 6.00) och åkte ut till pay and play banan Norråva på Värmdö... där mötte jag upp två kollegor och så gick vi en 18-håls runda tillsammans. Helt underbart sätt att börja dagen på! Sen skyndade jag mig hem och duschade, fräschade upp mig och sen tog jag och A en fördrink medan vi väntade på att brorsdottern skulle komma. Och vid 17-snåret åkte vi buss in till stan för en helkväll... Vi började med att ta en Mojito på Pontus by the sea....softade i den sköna miljön och småpratade om allt möjligt och omöjligt (inte om barn och vardag...det lovade vi varandra innan!). Och sen vid 19.30 så gick vi upp genom Gamla stan till restaurang Le Rouge där jag bokat bord som överraskning för A... Att kliva in genom dörrarna på Le Rouge är verkligen som att förflytta sig hundra år tillbaka i tiden till ett mustigt, syndigt och färgglatt Paris a lá Moulin Rouge...(kolla gärna bilder mm. på http://www.lerouge.se/) Tunga, röda gobelänger täcker väggar och tak... guldfärgade tofsar och stora tavlor med tjocka guldramar dekorerar mellanrummen i både taket och på väggarna...på golvet ligger tunga, tjocka vinröda heltäckningsmattor..och de rödfärgmatchande, plyschklädda stolarna med höga ryggar och sydda knappar, för tankarna till Ludvig den XII... Hur häftigt som helst. Och längst fram i restaurangen satt en pianist och spelade live medan en kvinna sjöng klassiska franska sånger! All serveringspersonal var klädd i tidsenlig can-can klädsel så klart...och svassade runt i stora, puffiga röda och svarta klänningar med stora rosor i håret.... och maten sen! Och vinet! Jamen vilken upplevelse! Och det fransk inspirerade temat gick rakt igenom både i inredning, service och meny! A började med 4 st. ostron till förrätt och jag med en chevré/melon sallad...och till det varsitt glas champagne såklart! ;) Och sen fortsatte jag med Rådjurs stek och timjan potatis till varmrätt medan A valde oxrygg med kantareller, potatispuré och alla möjliga goda såser! Och till efterrätt körde jag för klassikern Créme Brulee medan A valde Citron Tartelette!!! Och så en flaska italienskt, mustigt vin till det hela! Wow! Vi pratade knappt under tiden vi åt! Nästan så man blev tårögd av perfektionen i maten! Men...smakar det så kostar det såklart! Men det var värt varenda tusenlapp! Man ville knappt lämna värmen och atmosfären och gå hem! När vi kom ut på gatan hade ett kallt höstregn börjat strila...och gjorde att lusten att gå vidare dämpades rejält... och vi kände oss också så mätta, nöjda och framförallt dödströtta (inte minst jag efter en tidig morron och en lång golfrunda), så vi bestämde oss för att åka hem.. Mina trötta pumpsfötter sa dessutom stopp efter det vi gått genom alla kullerstensgränder i Gamla stan...och när närmaste bussen var över 40 minuter bort så avgjorde det att vi valde taxi hem.. *skönt*.. Så...det blev en tidig kväll trots allt... redan vid 23-tiden var vi hemma... och sen behövdes det inte många go´natt visor innan vi båda slocknade...

Idag har vi varit trötta och sega....inte direkt slitna sen igår då det ju blev en tidig kväll...men hela familjen har varit i allmänt behov att bara ta det lugnt. Så vi har faktiskt bara varit inne hela dagen... såsat vid Tv:n...vilat middag med V....pyjamasarna åkte av först efter lunch.. ;) Nu är A iväg och handlar på Maxi, inför veckan...och W drog till Forum med en kompis... och jag är hemma med V och vovven... måste ta en snabb runda ut med hunden nu och döva det dåliga samvetet mot honom... sen blir det middag...och se nån film ikväll... och sen är det en ny vecka igen...*suck* Det går bara runt, runt...

Au revoir... à bientôt (ungefärlig översättning: "hej hopp vi ses igen"...*s*)

Bilder (dålig kvalitet dock) från Le Rouge... häftigt eller säg? ;)

En "lätt" ansträngande dag...

Idag trodde jag att min sista stund var kommen (nästan iaf..)... Har varit på mitt andra PT pass på Sats i em... och det var det jäkl...vad hon körde hårt med mig!!! Hon pressar mig verkligen till max och snuddar på gränsen över... efter minst 12 olika cirkel övningar med alltifrån upphopp på step-bräda, bröst och biceps träning på boll, boxing konditionsövningar och gud vet allt så var jag nära att kräkas av ansträngning! Det var så kallsvetten bröt ut. Trodde hjärtat skulle stanna! Samtidigt så måste man ju pressa sig till det yttersta...för det är ju sen i vilan som kroppen bygger fin fina muskler... Jag försökte verkligen måla upp en mängd olika bilder framför mig i huvudet... jeans i strl. 26 tum som bara gled över höfterna...en kavaj i strl. 36 som gick att knäppa som en dans osv osv.... men de bilderna hjälpte inget vidare när mjölksyran drog igång på allvar! Gah! Jag klarade knappt att gå hem från gymet...än mindre hämta V på dagis... gå hem...uppför alla backar...och att sen ställa sig och laga middag... det krävde jordens viljestyrka vill jag lova!!! Men nu när jag sitter här nyduschad och fräsch...och känner mig lätt utmattad i kroppen...men ändå varm och mjuk i musklerna....och utan dåligt samvete kan ta ett glas vin... (japp...torsdag och allt...)...ja...då känns den där överjävl...timmen värd varenda svettdroppe (nästan iaf...*s*)

Annars är vi inne mot slutet av en helt vanlig vecka... eller...vanlig och vanlig... Fick igår veta att jag kommer bli befordrad...eller...rättare sagt...officiellt erhålla titeln för den tjänst som jag ändå har jobbat som sista halvåret...(men alltid kul att få det bekräftat och på papper...) Löneförhöjning kommer såklart inte på tal....(surprise!!!) Det är lustigt...man ska liksom vara så jäkla tacksam för att man får en finare titel..med mer ansvar...och mer krav....att man inte bryr sig om några tusenlappar extra i månaden... nejmenvisst...jag äääälskar att idka välgörenhet... *lite ironisk nu*... och eftersom jag redan gjort samma jobb i flera månader utan att kräva mer betalt så får jag väl skylla mig själv till viss del...Å andra sidan så är det såklart ett knepigt läge att peta upp löner när kollegor får gå pga sämre lönsamhet... men...de där extra kronorna till mig skulle varken göra till eller från för bolaget.. men för mig skulle det kännas väsentligt... Får fundera hur hårt jag ska driva frågan.... Men det är så himla lustigt att det alltid kommer såna här grejer när man har börjat driva på andra tankar kring karriärbyte, entreprenörskap och så vidare...allt för att göra det så knivigt som möjligt... (Yin och Yang ni vet...). Däremot sade en av de högsta cheferna upp sig igår... hon menar att hon tappat glöden...och att hon måste vara sann mot sig själv och inte stanna kvar på företaget i all evinnerlighet utan gnista... (hmm....låter det som bekanta ord från en viss bloggare här inne? ;) Så...det gav mig såklart fortsatta funderingar kring allt... åh! Varför finns det inte ett facit nånstans??

Sen har idol-hysterin dragit igång igen i veckan... Peter Jidhe och co gonar sig i rampljuset och stjäl TV tid på bästa sändningstid vareviga kväll i jakten på att hitta en ny stackare att fabricera efter gängse mallar och trycka ut bland svenska skivhyllorna... Jag har aldrig varit någon idol älskare... även om jag får lov att erkänna att det är smått underhållande att titta på alla stackare som tror de kan sjunga fast det mest låter som när man råkar trampa grannens katt på svansen.... Och å andra sidan..Anders Bagge är ju rätt mysig och underhållande... Och förresten... vad ska man annars titta på? 8 dagar...eller regionala nyheter.... eller nån dokumentär om myrornas parningsritualer på Discovery...*suckar* Haha..låter väl inte alls som en bitter gammal tant nu...*fnissar*

Och så har vi blivit erbjudna barnvaktshjälp på lördag av brorsdottern...(sååå gulligt)...så vi klurar lite på vad vi är sugna att hitta på....kanske ta en sväng till Terrenos vinotek på Kungsholmen... åsså sen lite mat nånstans... och så kanske en drink eller två...men...vi får se... Men att bara ge sig ut på vinst och förlust i den här stan och gå ut utan att boka bord brukar ju allt som oftast resultera i en pizza slice på Pizza Hut...pga överfulla restauranger... så vi får ta tag i det hela...

Nej...nu e det dax att göra kväll... och för det andra orkar jag knappt skriva mer...mina armar känns som överkokt spaghetti... ;)

Puss å hej...

P.S Och imorrn kommer Agniezka hit och gör fint...och tvättar...och fixar... !!! Yipppiii!!! *längtar att komma hem imorrn* ;) D.S

"Feeling the same way"...

The sun just slipped its note below my door
And I cant hide beneath my sheets
Ive read the words before so now I know
The time has come again for me

And Im feelin the same way all over again
Feelin the same way all over again
Singin the same lines all over again
No matter how much I pretend

Another day that I cant find my head
My feet dont look like they´re my own
Ill try and find the floor below to stand
And I hope I reach it once again

And Im feelin the same way...

Live version: http://www.youtube.com/watch?v=j9SeZVEIAP0

Och...

"Lone star"...

Lonestar where are you out tonight?
This feeling I'm trying to fight
It's dark and I think that I would give anything
For you to shine down on me

How far you are I just don't know
The distance I'm willing to go
I pick up a stone that I cast to the sky
Hoping for some kind of sign

Live: http://www.youtube.com/watch?v=4VvaLWj5jQQ

(Norah Jones...)

Städat var det här!!!

Lördag igen...underbara helg!! Igår kväll när jag kom hem så hade städfirman varit här första gången. Det är svårt att beskriva känslan när man kommer hem... fredag eftermiddag... helt utpumpad och slutkörd så ögonen håller på ramla ihop...och det första som når en när man kliver in genom dörren med ungar, matkassar och allt annat...är doften av såpa....Hela huset bara blänkte och tindrade... och uppe i sovrummet stod IKEA kassarna fyllda av tvättad, ren, fräsch (och vikt) tvätt!!! Det var så ögonen tårades av lycka! Vilken underbar känsla! Och gissa om det är värt varenda krona!! 400 spänn per gång... för 4 timmars städning och tvättning. Det är galet bra! Var tvungen messa Angieschka (hon heter faktiskt så!!) och tacka. Och direkt kom ett gulligt svar tillbaka om att hon var så glad att vi var nöjda. Vilket underbart beslut att anlita hemservice!!! Kan bara säga till er alla andra trötta, heltidsarbetande småbarnsföräldrar att det är värt varenda krona!

Imorse såsade vi på i pyjamas ända tills det slog oss att W hade fotbollsmatch kl. 11.00 och att han dessutom skulle gå på 10-års party hos en tjej i klassen och ingen present ännu var fixad!! Gahhh!! Vad önskar sig tjejer i 10-års åldern?? Jag och A tittade villrådigt på varandra och ringde i panik runt till släkt och vänner för råd... det är inte för lätt att hänga med i tjejernas värld när man bara har killar.... Medan A åkte med grabbarna på fotbollsmatchen så åkte jag och letade present i vild panik... hittade tillslut en bok...för det är ju svårt att veta om föräldrarna tycker att det är ok med smink, smycken osv... men böcker funkar ju alltid... Och vid 16-snåret släntrade W och bästa kompisen iväg till kalaset... eller...kalas och kalas... De kommer åka iväg med 10 barn till Heron City...och bowla, äta middag och avrunda med bio!! Vilken helkväll... Ibland känns det så svårt att förstå att han blivit så stor... det känns som om man inte kan vara mamma till en sån stor kille... (själv känner man sig ju inte äldre än några och tjugo...ähum..).

Förövrigt så hade jag en nära döden upplevelse igår... körde nämligen det första PT-passet! Och hon var så gruvligt hård min tränare... hon körde stentufft med mig... det bara snurrade i huvudet. Men det är så jäkla bra! Fatta att ha en egen tränare som går med sig en hel timme...och bara jagar på och jagar på när man är på väg att slappa till och fuska... gah! Jag kan nästan inte röra mig idag! Har så jävl... träningsvärk!!! Tog mig knappt ur bilen! Kan nästan inte böja mig... och armarna... ahhh!! Mina stackars, stackars ömma armar! Men tänk vad snygga de ska bli sen.... vill man bli fin...får man lida pin...(och nog f...n fick jag lida...gah!) ;)

Nej...nu ska vi grilla lite lax...och sen ska vi ta oss en drink eller två....lite äppelkaka till efterrätt... och sen är det söndag igen..(suck)... men förstå så underbart att iaf slippa söndags-tvättstuge-ångesten... haha... ;)

Puss å hej!

Brutet räkenskapsår...

September....Ja, nu börjar mitt "nya" år... nåväl...inte i ordets rätta bemärkelse, men för mig innebär alltid hösten en nystart...det hänger väl kvar sen skoltiden då det nya skolåret började efter sommaren. När höstregnet faller tungt över slokande rönnbärsklasar, när gula löv dansar över frostbitna gräsmattor och luften är klar och hög...ja, då börjar det liksom "krypa" i kroppen. Jag längtar alltid efter förändring när hösten kommer... då föds en massa nya idéer...en längtan att bryta upp....att börja något nytt... Det känns både som en förbannelse och som en välsignelse. Jag känner att jag lever...att jag har viljekraft...längtan och passion... Att bara gå samma väg år efter år...rätta sig i ledet...springa vidare i hamsterhjulet...det är inget för mig... nej... Men däremot skapar ju en sån rastlöshet rätt mycket ångest också... och jag brottas hela tiden med förnuft och känsla... Jag summerar året som gått...och vänder och vrider på hur jag vill förändra livet... Det kan vara alla möjliga tokiga idéer som passerar... Det är lite som en företag som har brutet räkenskapsår...som summerar intäkter, utgifter, resultat, TB osv...och som reviderar marknadsplanen i september istället för vid årsskiftet... (jag skulle aldrig komma på tanken att "nystarta" i januari....när vintertröttheten är som störst...dagarna som mörkast...och allting ligger i ide...) Och just nu brottas jag alltså med en miljon olika tankar...och en vilja att göra något annat.... Förra året började jag ju en ny tjänst...(den jag fortfarande har)...och nu börjar det som sagt klia i fingrarna att göra något annat.... men inte inom företaget... Nåväl...det kräver en del planering och fundering...och rätt mycket action... men...var sak har sin tid...och jag har inte kommit dithän än att jag är säker på att jag vill, kan, vågar trycka på "go"... det måste få mogna lite till...

Trots influensa i familjen så har vi haft en trevlig vecka.. Det känns som om vi alla (förutom jag då) är i fas och mår bra...(trots rinnande näsor och feber)...Barnen har kommit in i rutinerna, V trivs och mår bra på förskolan...och det har kommit några nya i personalen som verkar jättefina! W har börjat komma i säng i hyfsad tid...och han sprudlar av glädje. De har "orkester" på schemat...varje vecka får de testa nya instrument...och han kommer hem och pladdrar i ett om trummor, klarinett och trumpet spelande...Han är verkligen harmonisk nu! Längtar efter att stiga upp på mornarna och gå till skolan...han studsar iväg till fotbollsträningen utan knot... längtade till tae-kwon-do träningen som satt igång igen....och ringklockan på ytterdörren går varm av alla kompisar som hälsar på....*glad* Och jag tror verkligen hunden också har en stor del i hans levnadsglädje. För det var som att vrida på en strömbrytare när hunden kom till oss... ;)

Helgen som gick var också fin... Vi åkte in till city och till Rålis och lekte med V i stora lekparken... vilket paradis för små-människor ;) Vädret har varit skönt...nästan lite "somrigt" (nåväl...) Storebror från norr hälsade också på i huvudstaden i helgen.. så i lördags åkte vi in till stan och träffade honom och brorsdottern... vi tog en fika i Rosendals trädgård på Djurgården... solen värmde...och livet kändes behagligt... att träffa nära och kära är ju ändå det bästa som finns... Sen åkte vi hem och åt tacos (som W har tjatat hela sommaren när grillen gått varm varje fredag och lördag...) ÄNTLIGEN! Skrek han när skalen kom på bordet...hihi... Sen satte hans Tae-kwon-do träning igång i söndags. Jag tog med hunden och promenerade runt hela söder medan han tränade. Vädret var fint och jag fick vara ensam med mina tankar om framtiden. Skönt! Och alla människor vi mötte verkade glada... det låg ett otroligt lugn över stan (trots att det var löne-helg). Men söndagar är alltid söndagar... och alltid känns lyckan som ett knytnävsslag i magen när jag ser ut över staden från Mariaberget... "tänk att jag bor här... det här är MIN stad".. Solen som glittrar i Riddarfjärden...de tre guldkronorna på Stadshusets tak som glimmar... Norr mälarstrand på andra sidan som går hela vägen från Gamla stan till Västerbron och Kungsholmens gröna oaser...och alla människor... ett myller... en stad som lever och pulserar...
Förra torsdagens PT-pass på Sats blev ju inställt... min PT hade blivit sjuk (åxå flunsa!). Där ser man... den slår mot allt och alla...vältränad som otränad... ;) Nej..inget att skämta om... herregud det har ju dött massor över världen. Och i Svearike ligger ju flera i respirator... men...det verkar så individuellt hur pass sjuk man blir. Här har det ju bara varit som vilken förkylning som helst.
Men imorgon ska jag iaf köra igång med min PT (har inte fått något återbud från henne än). Så...då blir det till att ta tag i den här hösäcken... vilket är välbehövligt. Känner mig snarare som 83 än 33... har ont i rygg, leder, muskler och är allmänt stel och otymplig. Behöver verkligen komma igång och få "kontroll" på kroppen. Blir spännande hur hon kommer lägga upp träningen. Rätt mycket förbränningsträning skulle jag gissa... *puhh* Men man vet ju...de första passen är jättetuffa...men efter ett par veckor rullar det på och så kommer endorfinerna igång. En stor fördel är ju faktiskt att ha hund. För oavsett väder kommer man sig ut... även om det inte är jättelånga sträckor man går alla gånger...så kommer man ändå ut (alltid bättre än inget)

Och så det här med att ha hund... Jag hade verkligen glömt bort vilken extra knuff man får socialt... för man träffar ju hundmänniskor var man än går...och alla stannar ju och pratar en stund, utbyter uppskattande ord till varandras fyrbenta vänner, småsnackar ett tag...om väder och vind...ibland om lite mer...hundarna nosar, studsar och busar med varandra... och under tiden får man ett underbart tillfälle att ta del av en mängd olika livsöden... Jag läste en artikel i Metro i helgen där en kvinna berättade att det är så socialt att röka... att rökarna "tyr" sig till varandra, ställer sig i samma hörn i busskuren...och att det öppnar upp för alla möjliga och omöjliga möten... att man känner att man "hör ihop"... lite grann som "vi mot dom andra"...och då öppnar man sig för varandra. Och så är det verkligen med hundmänniskor också...man träffar människor man aldrig annars hade stannat upp och pratat med. Gammal som ung, fattig som rik, glad som ledsen...listan är oändlig såklart... När jag och Valle slog oss ner på Medis i söndags i väntan på att W´s tae-kwon-do skulle sluta så kom det fram en rätt risig, sluddrande kvinna... kläderna hängde på kroppen...ögonen likaså...och i munnen hängde en feltänd cigg... händerna var smutsiga...och jeansen trasiga... Men när hon fick se Valle sken hon upp...man såg att hon fick en 9-årings blick... hon klev fram...ställde sig på knä och klappade honom... och mumlade att han var så fin. "Öeehhh...vvaaaaa heeeeteeeer ´en" sluddrade hon... jag svarade och då frågade hon om rasen "En Powder Puff" svarade jag...och då brast hon ut i ett rossligt skratt... "Paaaaoooodddääärrrr Pöööffff... deeeeet vill jaaa åsssååå heeeeetaaaa.....". Sen vinglade hon iväg... förmodligen tillbaka till någon av de öppna psykhemmen som ligger kring Medis kvarter...eller till någon källarlokal.. eller ingenstans alls (av utseendet att döma kan hon likväl tillhöra någon av de närmare 4000 hemlösa i Stockholm). Men ett sånt möte är så mycket värt... för mig...men också för henne.. tänk att få träffa en mjuk, ullig varelse...som har snälla ögon...som inte dömer dig..oavsett om du har hela kläder eller inte... oavsett vilka problem du har så finns där en ömsesidig, kravlös kärlek. Så...mitt råd till alla rökare som har den sociala faktorn som ett plus (det enda som finns förövrigt med att röka): släng ciggen och skaffa hund istället...Man gör samma typ av möten...träffar alla möjliga människor...men får dessutom motion OCH slipper lungcancer och andra otrevligheter på köpet...

Har förövrigt upptäckt en skön artist: Melody Gardot...(Senaste plattan heter My One and Only Thrill)...Lite soft, modern jazz....lite Katie Melua...men mognare...lite svårare...lite trovärdigare eller hur man nu säger om man ska vara en amatör "förståsigpåare"... ;)

Avrundar med bästa grill-tillbehöret (såhär lagom till grillsäsongen är över...*s*...Haha...men det gäller ju att skilja sig från mängden..och varför inte göra som jag: våga vägra höst...):
Blanda keso med honung, svartpeppar och finhackad färsk koriander... Mums! Passar såväl kött som fågel...(funkar garanterat även om det inte är grillat)... Syrligt, sött, svalt, fräscht... smaklökarna gör en liten frivolt av smakblandningen... men det är gott! Kul att ha något att byta ut mot den något utslitna tzatsikin...

Pixbox är förövrigt åxå uppdaterad... med "en helg i augusti"...

Puss å hej!!!

Världens sötaste Valle... ;)