The days of our lives...

..is like sand in a timeglass...

Haha.. ja..vinjetten till min mammas favorit TV serie "the days of our lives" är så sann... (oavsett vad man tycker om serien..). Snabbt går tiden... och mycket hinner hända för varje sandkorn som rinner ner genom timglaset. Livet tar oväntade vändningar och varje stund leder en vidare på vindlande vägar... Jag har hunnit med att byta jobb, göra en 3 veckors resa tillbaka till paradiset i Thailand med familjen...(3+1 vecka rättare sagt då vi fastnade en vecka i det omtalade askmolnet pga vulkanutbrottet på Island)... och tusen andra saker..små som stora....

Små har dessutom börjat bli stora... vi har numer tonårstrots och pott-besök i huset... Med en 11 åring och en 3 åring går dagarna blixtsnabbt. Vi har också blivit med båt i sommar (en Flipper 700....dvs. en flytande husvagn) där man kan sova, laga mat och puttra fram genom Sthlms skärgård i maklig takt. Skärgården känns som ett andra hem då jag i barndomen i princip växte upp på sjön i familjens stora Karlö 28.... Det är en otrolig frihetskänsla att skära genom skummande vågor och ankra ut vid en vacker vik, ta ett dopp från badbryggan...gå iland på någon stenhäll och grilla i kvällssolen... Vi har hunnit göra några ljuvliga utflykter upp till Möja och Sandhamn...med stopp på Nämdö och Runmarö... Och vädret den här sommaren har varit allt annat än typiskt svensk....heta, dallrande dagar har avlöst varandra med temperaturer runt 30-strecket. Är inne på andra semesterveckan av fyra... Tyvärr verkar dock den äkta svenska sommaren gjort sitt intåg nu med varannandagsväder... ;( A började jobba idag... så jag har 3 veckor kvar med regnsvala dagar.... men... har faktiskt busat till det och bokat en sista minuten en vecka till Cypern ensam med barnen och älskade mamma... Vi drar till all-inclusive resorten Panthea Garden i Ayia Napa om exakt en vecka .. favoritstället nr 1 på Cypern... Allt för att säerställa att jag får en sommar med het sol, varma bad och svalkande eftermiddagar under skuggande parasoll... ;) Vilket verkligen kan behövas efter en händelserik vinter och vår...

Jag har också funnit nya insikter och förstått vilka vägar jag kan ta för att nå dit jag vill... mycket tack vare nya vänner och kollegor... Har hittat en nära vän i en kollega som jag uppskattar mycket. Vi har många sköna samtal och delar insikter och förståelse.. Vi är väldigt lika men också olika... och det är så berikande med nya vänskaper. Vi har gett varandra nya infallsvinklar och fått tankar och ideer från varandra som kommer utveckla oss båda... ;) Från och med hösten kommer jag att göra ytterligare möten...och få nya utmaningar, vilket gör att jag förstår mer och mer varför ödet ledde mig in på den här vägen... Det finns en mening med allt som jag brukar säga... ;)

Så...fortsatt skön sommar.... och... I´m hopefully back!! (Har saknat bloggandet massor!!!) ;)

Pärlan... ;)

Förändringarnas tid...

(Så här såg nästan min bil ut imorse...)

Inte bara mitt bloggande har hamnat på is ett tag...hela landet är insnöat! Bokstavligen!!! Hela Sthlm stod stilla idag pga. senaste dagarnas snöande. Inte en T-bane linje gick.. bussarna överfulla... Och just nu handlar nyheterna bara om den konstanta vinterkaos- och OS hysterin...*less på både och* Och för varje extra centimeter snö som lägger sig så töms jag på energi... blä!! Sommar, sol och gröna gräsmattor..tack! *längtar tom. efter fästing-varningarna* Immunförsvaret är nollställt!! Ingen mår bra av en sånt här elände! Imorse hade tillochmed motorn till vindrutetorkarna på bilen frusit!!! Så de vägrade röra sig tills jag kört ett tag och styrmekanismen i motorn verkade ha fått upp värmen!! Helt sanslöst!!!

Annars är det som rubriken säger, lite av förändringarnas tid... Efter imorgon kan jag återkomma med den officiella förklaringen...spännande är det... Men att det är av yrkesmässig karaktär kan jag väl avslöja... ;o)

Helgen som varit blev trevlig bortsett från småförkylda barn och febrig make...Storebror har varit på besök i huvudstaden... vi träffades i lördags och tog ett par glas.. besökte Stampen för första (och definitivt sista) gången i mitt liv!! Avrundade med en Apple Martini på Gondolen... och pulsade sedan hem...(nåja..pulsade in i en taxi...) Väl hemma insåg jag att Taxi Stockholm inte bara har natt-taxa...utan även måste ha en "snökaos-taxa"... nästan fyrahundra spänn till Nacka!!! VA!!?? Har aldrig varit med om liknande!! Dubbelt så dyrt som vilken annan natt som helst... Men...det var minsann bara att hala fram kortet, betala och se glad ut... och sen studsa ut och landa med höga klackarna i en halvmeter hög snödriva (!) (En olycka kommer ju aldrig ensam...)...

Och så kom ett brev... idag fick vi hem första meddelandet om vårt fadderbarn i Haiti... Jag föll till föga för SOS Barnbyar på ICA Maxi för en månad sen ungefär då de stod vid kassorna och raggade fler fadderföräldrar... och det kändes helt rätt. Man får ju "välja" vart man vill ha ett fadderbarn, pojke/flicka osv. Kändes lite makabert..så jag sa att vi stöder vem som helst där det behövs mest just nu.... Så vi fick en kille som är lika gammal som W... (har precis fyllt 11 år)...som heter Luckson...(spännande namn... andas lite lycka...*ler*) Även om man nu vet att ens månatliga bidrag såklart inte går direkt till det barnet eller ens byn, så är det roligt för barnen att få följa ett annat barn i ett annat land... och jag såg att W tyckte det var spännande att läsa om Luckson och han tittade länge, länge på det bifogade fotot... och sen pratade vi om Haiti och hur det är där just nu...hur bra det är att kunna bidra..att man ska hjälpa andra osv... Jag tror det bara är positivt...

Nej...nu är det dags att hämta veckans tvättskörd i tvättstugan...(fullbokat igår...så det fick bli måndagstvätt...gahh!!!) Och så ska man orka upp till en händelserik morgondag... *blink*

´Til we meet again...

Pöss å häj....

Blå måndag...

Ny dag...ny vecka...

Började dagen med kundmöten i söderort hela förmiddagen... svängde in på första bästa mack efteråt och tvättade bilen som förstört både jacka och byxor sista veckorna då det varit för kallt att blöta ner den...Så jag kom in på kontoret efter lunch...till en gravlik stämning. Det är som om alla går omkring som Zombies...det existerar ingen arbetsglädje...inga skratt...ingen gnista...vad hände liksom? Hur kan en person påverka 80 andra så till den milda grad? Men det är klart...efter ett tufft, långt och kämpigt år så är det sista folk behöver att piskas ännu hårdare till att pressa fram ännu bättre resultat. Istället för beröm och morötter delas pekpinnar och förtäckta hotelser ut.. Pratade med en kollega som sade upp sig förra veckan... först hade han ångest över om han gjort rätt eller inte.. men när han hade landat i det hela över helgen så kändes det helrätt... han tittade sorgset ut över kontorslandskapet och alla stela, stressade ansikten när han sa det. Och jag kände mig avundsjuk... inte över hans nya jobb...utan att han hann först att lämna...

Vid tretiden ringde W.... i vild panik...han skrek att hundarna skitit, pinkat och kräkts inne... överallt..."Det är minst SJU högar av varje..det luktar som i ett gammalt stall i hela huset!!!" sa han med gråten i halsen.... stackaren! Och jag måste erkänna att det just i den sekunden kändes bättre att sitta på kontoret, allting till trots, än att tvingas städa upp efter vilddjuren där hemma... A som varit hos tandläkaren hann tack och lov hem före mig och åkte på att utföra saneringen. Vi har faktiskt fått ett jätteproblem på halsen med att de börjat markera och pinka inne. I allafall nakenfisen. Mailade till uppfödaren och frågade om råd....och hon blev bekymrad. Det är tydligen svårt att bli av med en sån ovana... möjligen kan kastrering funka....men det är långt ifrån garanterat. Och dessutom svindyrt. Kostar nästan fem papp i 08-området att knipsa av dem manligheten...*suck* Så...vi måste fundera över en akut lösning... Kanske någon där ute som är sugen på en tokbillig nakenhund? (Med den "lilla" egenheten att vara en sanitär olägenhet) ;-(

Som om det inte är nog med elände så har W´s klass beslutat (läs klassföräldrarna) att sälja tulpaner inför klassresan i 6:an.... vilket innebär att varenda unge ska terrorisera området varje vecka, fem veckor framöver och kränga minst 7 svindyra buketter... urusel planering och framförhållning då de fick hem en lapp från klassföräldrarna förra veckan där orden "obligatoriskt för ALLA i klassen" var understrukna med röd markeringspenna....gahh! Ingen har förankrat den "strålande" idén hos övriga föräldrar...ingen har övervägt tidsåtgången och det engagemang denna aktivitet kommer kräva...vid sidan av allt annat som ungarna har på sig förutom skola, läxor, träningar 2-3 kvällar i veckan...Jag ringde faktiskt och läxade upp en av klassföräldrarna och frågade vad de har tänkt sig att göra med de 5 slokande buketterna som nu står osålda kvar i vår tvättstuga... hon surade ihop totalt...och jag kunde inte bry mig mindre...

Och som "grädde på moset"...den klassiska pricken över i:et så var vi tvungna att sparka städfirman häromveckan...varje vecka var det något som strulade...från kvarglömd, stulen tvätt i tvättstugan...till missade speglar...slarvigt moppade golv etc etc... och enough is enough.... mailade en formell uppsägning och har inte hört ett pip från dem sen dess.... Så...nu är vi på jakt efter ny städhjälp... och under tiden kör vi "sten, sax och påse" igen om vem som ska kånka ut IKEA säckarna till tvättstugan...*suckar* Ikväll förlorade A och har roat sig ute i tvättstugan i ett par timmar nu.... ;-)

Puss å hej...

Vi ses i öknen...

Så har ännu en helg passerat... en sedvanlig mat- och efterrättsspäckad innesittande sådan... Ibland undrar jag vad som ska få oss att ändra på livet... i det stora såväl som det lilla... Ett plus den här helgen är dock att jag läst den smått fantastiska...halvgalna och helvrickade romanen "Vi ses i öknen" skriven av Danny Wattin... en nyuppkommen språkkonstnär i den tankeväckande skrivkonsten...

Boken är strålande i sin enkelhet...slående i sitt gestaltande av världen vi befinner oss i...den oändliga kaffealternativs- Nordiska Hem designade vardagen.. och hur vi rusar vidare i blindo..gata upp och gata ner...i jakt på den perfekta NK kassen... dag efter dag...med ansikten som klockor...som obenhörligt tickar och räknar ner dagarna i våra liv. Låter dramatiskt...men är inte desto mindre sant... Och det finns en rad som fastnade mer än någon annan... "Det fanns dom som sa att livet skulle bli lättare utan jobb, men frågan var om det egentligen inte var så att det motsatta var sant; att jobbet skulle bli betydligt lättare utan livet..."

Är det dit vi är på väg alltså (läs "jag")? Att välja bort livet för jobbet? Att inte se meningen i någonting annat än jobbet? Att jobbet är det enda som räknas? Vi är alla ansvariga för våra vägval och våra åsikter...eller...är vi verkligen det? Och nästa fråga är... vad svaret skulle bli om vi vågar vara ärliga mot oss själva? Och... skulle vi klara att leva med den sanningen?

Strax dax för söndagsfilm...fixa den klassiska manikyren...lägga den klassiska ansiktsmasken... och sen tillbaka i rullarna igen...det vill säga tillbaka till latte macchiato vardagen...

Jovisst..höll på att glömma...har ett tips om en underbar låt som är en perfekt hjälp att fly vardagen med... Leona Lewis "I see you"... soundtrack från Avatar filmen...(underbar film förövrigt...även den utmanar tankarna kring vardagen...vad som är rätt och fel...gott och ont..) Finns tyvärr inte tillgänglig på Spotify än...(trots att vi är premium medlemmar)... men...thank god för You Tube.... ;-) Länk: http://www.youtube.com/watch?v=O4jYr4502M0

Puss å hej...

Tbx i ekorrhjulet...

Hmm...ser att dagens datum är tok-fel... istället för den 24:e som det är idag så visar det den 14:e... ??

Jahapp... annars så är det vanlig blå januari vardag igen... och jag måste utan tvekan vara sämsta bloggaren ever... (sorry...) Men...nu har jag faktiskt haft en riktig anledning till min anonymitet... Hela veckan efter vi kom hem från norrlandsvistelsen och firandet av storhelgerna, så låg jag däckad i värsta förkylningen. För varje mil vi kom närmare storstad så kände jag mig risigare och risigare... och så fort vi klev in genom dörren hemma så slog det undan fötterna på mig. Feber, hosta och allt elände som hör till har jag genomlidit...och sen när jag började piggna till så blev A risig... och ni må tro att ingen nåååååånsin varit så nära döden förr....*ler* Så det har sett ut som ett mindre naturapotek här hemma nu ett tag... Köksbänken var fullt belamrad med KanJang, ChiSan, MiviTotal, Berocca, Esberitox... tre paket Alvedon och Ipren, Nasoferm nässpray och hostmedicin.... Gah!! Men....nu jäklar verkar vi vara på bättringsvägen allihop... Men energinivån är dock lika med noll.... Måste verkligen säga att just nu finns det ingenting som lockar lika mycket som en varm, vit sandstrand.... ett ljummet turkosblått hav...vajande palmer....en Singha och PadThai i folieform...åhh!!! Men...vi kanske har en plan för det hela.. ;-)
För vintern håller verkligen huvudstaden i ett järngrepp...jag känner mig dödstrött och less på snö och kyla...och var och varannan släpper vardagen och drar till varmare breddgrader...

Är igång och jobbar igen...och det känns sisådär... dels då pga att energinivån är på minusstrecket...men sen är atmosfären på jobbet halvdan...man känner att folk går omkring och suckar...det snackas en hel del indirekt bakom ryggen...jag känner mig inte motiverad... Hade också möte med mr Boss härom veckan... och vi klickar liksom inte. Jag vet inte om jag heller försöker...vet inte om jag ens är öppen för det...ens har lust att försöka... Får se vad våren har att bjuda på för alternativa lösningar... ;-)

Har försökt komma igång lite med träningen åxå senaste veckorna. Går hyfsat. Har kört 3 ggr/vecka...blandat styrke och kondition...inte för att resultaten märks direkt...men kroppen har iaf börjat vakna till liv lite och musklerna svarar när man gör något...

Lilleplutt fick sin andra svinis spruta förra veckan....så nu är han fullvaccinerad... Och han gick omkring och ojade sig hela dagen "aj..aj....båååster på aaaammmm"....(översättning: plåster på arm...hihi). Det är så skoj att han pratar nu.... att äntligen få höra hans lilla röst...

I morse var jag ute och lekte med V i snön...vi åkte snowracer i backen... åt sen lunch och nu snusar han sin eftermiddagslur.. A har under tiden varit och stöttat Forum Nacka och gett handlarna en skjuts så här under det som anses vara årets fattigaste helg.. han shoppade jeans och lite annat smått och gott... Jag kanske hinner en snabbis ner till gymmet också innan det blir kalvstek, bakad potatis och fransk chokladtårta till middag... och en massa gott vin.... ;-)
Och sen en rulle på det så är lördagen komplett...

Puss å hej!