Boken är strålande i sin enkelhet...slående i sitt gestaltande av världen vi befinner oss i...den oändliga kaffealternativs- Nordiska Hem designade vardagen.. och hur vi rusar vidare i blindo..gata upp och gata ner...i jakt på den perfekta NK kassen... dag efter dag...med ansikten som klockor...som obenhörligt tickar och räknar ner dagarna i våra liv. Låter dramatiskt...men är inte desto mindre sant... Och det finns en rad som fastnade mer än någon annan... "Det fanns dom som sa att livet skulle bli lättare utan jobb, men frågan var om det egentligen inte var så att det motsatta var sant; att jobbet skulle bli betydligt lättare utan livet..."
Är det dit vi är på väg alltså (läs "jag")? Att välja bort livet för jobbet? Att inte se meningen i någonting annat än jobbet? Att jobbet är det enda som räknas? Vi är alla ansvariga för våra vägval och våra åsikter...eller...är vi verkligen det? Och nästa fråga är... vad svaret skulle bli om vi vågar vara ärliga mot oss själva? Och... skulle vi klara att leva med den sanningen?
Strax dax för söndagsfilm...fixa den klassiska manikyren...lägga den klassiska ansiktsmasken... och sen tillbaka i rullarna igen...det vill säga tillbaka till latte macchiato vardagen...
Jovisst..höll på att glömma...har ett tips om en underbar låt som är en perfekt hjälp att fly vardagen med... Leona Lewis "I see you"... soundtrack från Avatar filmen...(underbar film förövrigt...även den utmanar tankarna kring vardagen...vad som är rätt och fel...gott och ont..) Finns tyvärr inte tillgänglig på Spotify än...(trots att vi är premium medlemmar)... men...thank god för You Tube.... ;-) Länk: http://www.youtube.com/watch?v=O4jYr4502M0
Puss å hej...
