Igår landade vi på Arlanda efter 2 underbara veckor i Thailand och Phuket... Det har varit en skön flykt från verkligheten, fylld av upplevelser och kravlösa dagar..40 gradig värme och tropiskt klimat...varma, vänliga människor och så blev det en väldigt speciell resa eftersom jag och A gifte oss där nere på en underbar, enskild strand... ;)
Allt var planerat i hemlighet här hemma innan vi åkte (vi vigdes faktiskt lagligt redan på skärtorsdag här hemma... På W´s födelsedag den 20 mars... Då hade vi en kort ceremoni i Värmdö kyrka...) men vår "riktiga" bröllopsceremoni höll vi alltså nere i Thailand. Varken mamma eller pappa visste nånting...så gissa om det blev en överraskning....
Det finns så mycket att berätta om allt...allt vi gjort, allt vi upplevt, alla möten, om bröllopsceremonin... men idag är jag lite för trött och fortfarande aningen "jet-laggad" för att orka...(är ju 6 timmar "före" idag... hela familjen vaknade strax före 6.00 idag...vana vid att äta lunch vid den tiden...) Känner mig också omtumlad...lite allmänt förvirrad...har inte riktigt "landat" än..är okså lite "efter-res-deppig"....det där..."tillbaka-till-vardagen-nere"...
Alltid när man varit iväg nånstans så känns det ju lite "tomt" efteråt när man kommer hem...och i synnerhet efter en sån här resa... men för den skull känns det inte som om saker och ting är "över"... (ni vet som när man var liten och vaknade på juldagen och julafton med all spänning var över...*leeer*)..nej..snarare känns det som om resten av vårt liv tillsammans nu börjar på allvar... Och så var det en också riktig chock att landa på Arlanda igår och mötas av snöblandat regn och grådaskigt nollgradigt väder...*blä*... Bara det i sig gör en ju deppig....*suckar*...
Håller på tvätta upp alla kläder nu och packa upp det sista. A åkte till jobbet idag...men W får en extra ledig dag från skolan så han hinner varva ner och vila lite. Hunden blev överlycklig när vi hämtade honom på pensionatet igår. Han hoppade av lycka och har sovit nästan ända sen han kom hem. Han verkar väldigt trött och behöver acklimatisera sig här hemma igen, precis som oss andra.
Well...dax att fortsätta den första vardagen...
Kramis!
/Den nygifta svensson morsan... ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar